söndag 6 juli 2014

När livet har humörsvängningar

Den här helgen har varit underbar, glädjefull, hemsk, plågsam, ledsam, allt på en och samma gång. Fredagen var så underbar, en sån bra dag minns jag inte senast jag haft. Lördagen bra till en början men slutade med så mycket tårar att de hade kunnat fyllt ett badkar och idag, söndag, har det återgått till lite bättre igen. Ledsamheten har ingenting alls med mig att göra utan en närstående som har det väldigt jobbigt just nu. En del saker togs ut över mig och sårade mig något så oerhört även om det inte var meningen så utan att det egentligen handlade om något helt annat - och lite av det sitter kvar fortfarande. Av respekt för personen det handlade om berättar jag förstås inte vem eller vad det handlar om, utan jag håller mig till mina egna känslor och är min egen terapeut genom att skriva om det. Få ut lite av det onda i ord så det så småningom kan lämna min kropp.

Känner mig fortfarande inte riktigt glad och på fötter än men det kommer. Mest är det för att Felix precis åkte hem och jag vill bara ha han hos mig varje minut något känns jobbigt, för att det alltid känns bättre med honom, för att slippa känna mig ensam och trasig. Han är den enda som riktigt kan laga mig för stunden.

Just nu hade jag helst av allt velat ha en kram, någon som berättar för mig att det blir bra igen.

3 kommentarer:

PS. Fråga för Bloglovin-byten :)