torsdag 24 juli 2014

Nedtrappning och framsteg

Gjorde något utöver det vanliga igår som jag faktiskt aldrig gjort förut, inte som normalviktig iallafall. En bikinibild hamnade uppe på Instagram! Skulle någon vilja följa mig heter jag @sofiavaha där. När jag väl la ut den tänkte jag att jag förmodligen kommer ta bort den några timmar eller någon dag efteråt. Kikade på den idag igen, och nej, jag ser inte större ut än vad jag tyckte att jag gjorde igår. Jag är en helt normal tjej (nåja, kan diskuteras, höhö) med en frisk och normalviktig kropp. Och att jag inte skäms eller tänker dåliga tankar när jag ser den är ett enormt framsteg! Ärligt talat minns jag inte senast jag tyckte om min kropp på en bild, om jag någonsin gjort det.

Till ämne nummer två så har jag även beslutat mig om att trappa ned på min nattmedicin. Till morgonen knaprar jag Cipralex vilket jag varken känt jättemycket positiva eller negativa effekter av och till kvällen Seroquel. Så de tre senaste dagarna har jag tagit ett halvt piller istället för en och jag känner mig faktiskt redan mer "naturligt" trött på kvällarna, om det inte är en inbillning. Anledningen till att jag känner att jag behöver/vill trappa ner är att jag mår så dåligt på morgnarna när jag vaknar. Vet inte om det är pga mig själv eller medicinen (egentligen kanske jag behöver trappa upp?) men det återstå att se. Har kikat lite på biverkningarna och de är bland annat trötthet, mag- och tarmproblem och massa annat fuffens som jag gärna hade skippat. Men mest är det morgonnedstämdheten som är negativ och som jag inte längre orkar med, och den extrema trötthet jag känner varje dag. Hur länge eller kort tid jag än sover så känner jag mig aldrig utvilad och det gör att vanliga sysslor som brukar, eller ska, kännas lätta kräver så mycket ansträngning. Har läst på och sett att medicinen inte är nån vanlig som man skriver ut hur som helst utan det är ganska starka grejer. Och borde inte jag i det här läget när jag har ett så pass stabilt mående, kunna klara mig på något mildare?

Överlag så är jag oerhört trött på att äta medicin överhuvudtaget. Jag har knaprat piller i tre år, jag har gjort framsteg och tagit steg bakåt men jag känner att jag måste ha en förändring, inte stå still på samma punkt hela tiden. Och att må bra utan att proppa i mig massa konstiga ämnen hade varit helt underbart. Att få vara glad på riktigt och inte med hjälp av två små piller.

1 kommentar:

  1. Lergigan är det enda som funkat bra för mig på kvällarna utan att ge biverkningar. Har dock inte knaprat på 2,5 månad, hurra!

    SvaraRadera

PS. Fråga för Bloglovin-byten :)