torsdag 25 september 2014

Depression

Då var det dags igen. Det jag bara trodde var en svacka men som verkar vara en depression. Jag mår sedan några år tillbaka alltid lite sämre i slutet av hösten/början på vintern, samt på våren. I år kom nedstämdheten lite tidigare, varför vet jag inte. Antagligen mår jag väldigt dåligt när det börjar mörkna tidigt för att jag undermedvetet får flashbacks från när jag blev inlagd (december) och från hur jäkla kasst jag mådde innan dess. Vårdepressionen beror på övergreppet. I mars månad mår jag sällan bra.

Egentligen skulle jag ha jobbat imorgon men har sjukskrivit mig efter råd från min fantastiska lärare och min fina pappa. Jag mår urkasst och känner mig värdelös som "sviker" men jag känner helt enkelt att jag inte orkar gå till jobbet och dra på det där smilet. Det är förjäkligt ansträngande att låtsas vara glad och alert när man går runt med en klump av ångest i bröstet och helst av allt bara vill gråta, försvinna för ett tag. Allt gör ont och jag ser egentligen ingen anledning till varför jag ska må så här, ingenting har ju hänt.

Nu på kvällen känner jag ändå att det är rätt hanterligt. Jag orkar till exempel sitta och skriva det här utan att tårarna sprutar, dock vet jag inte hur mycket sömn jag kommer få och funkar inte sömnen så funkar inte maten, och funkar inte det så mår man dåligt och så går det runt i en ond cirkel. Imorgon bitti ska jag så fort jag kan ringa till vårdcentralen och få en tid för att i sin tur få ny medicin. Kanske skulle jag behöva gå hos psykolog också, vissa dagar känner jag att jag verkligen behöver det medan andra dagar kan gå hur bra som helst.

Jag mår iallafall mycket bättre än tidigare idag, trots att jag kommer på mig själv emellanåt att "hallå, varför skrattar jag inte?" när någon berättar något roligt om dagen, eller när det går något roligt på tv som jag vanligtvis brukar bli väldigt road av. Men det är en del av vad jag pratar om, depression/nedstämdhet. När saker man tycker om inte längre är attraktivt, när sånt man brukar tycka är roligt plötsligt inte alls är det längre.

Det här är ett av mina favoritcitat. Det har jag tagit till mig ända in i hjärtat.

1 kommentar:

  1. Jag hoppas att du kan få någon ordning på det vännen <3
    Jag har också en depression på gång men tack vare min fantastiska pojkvän så kan jag få ur mig alla tankar och bolla dom med honom.

    SvaraRadera

PS. Fråga för Bloglovin-byten :)