måndag 3 november 2014

Att jubla över ett mord

Läste precis en artikel om en flicka i Indien som blev våldtagen av en gift man i 45-årsåldern. När hennes pappa sedan fick reda på det bjöd han in mannen på middag och torterade sedan honom till döds. Den här artikeln har gillats av över 5500 personer på Facebook och kommentarerna under artikeln lyder bland annat att: "han borde få medalj", "helt rätt av honom" och "världens bästa pappa".

Det här skrämmer mig ärligt talat för i min värld finns det ingenting annat än nödvärn som kan försvara ett mord. Jag förstår frustrationen pappan måste känna och han har alla rättigheter i världen att känna att han skulle vilja döda den här personen. Jag tror det är en normal reaktion, men att hylla någon som verkligen gör det, och som torterar personen genom att bränna sönder dennes könsorgan, då känner jag att nånstans har det gått riktigt snett. Det går emot våra lagar som är emot dödsstraff och det är en lag som vi kommit fram till demokratiskt. Alltså går det även emot demokratin. Och ärligt talat så tror jag att man inte tänker efter ordentligt för de som fälls för våldtäkt har ett långt och svårt liv framför sig. Enligt mig är det straff nog - och ett betydligt längre än att ta livet av personen.

Ta till exempel Anders Eklund. Han har flertalet gånger misshandlats brutalt i fängelset och han är hatad även i en miljö med grovt kriminella. Våldtäktsmän, eller personer som begår brott mot speciellt barn och kvinnor får det inte lätt i fängelset. Många blir själva våldtagna, många blir svårt misshandlade och utstötta av medfångarna - i den miljön lever de i upp till 24 år om inte längre. När de sen kommer ut kommer hatet att fortsätta, det försvinner aldrig. Han kommer exempelvis aldrig ha stor valmöjlighet vad gäller jobb. Folk kommer alltid vara rädda och spy ut avsky mot honom. Det kommer man att göra så länge han lever och det krävs inte många år för att det ska ta ordentligt på psyket.

Många tror att "okej, nu sitter han och har det gött i finkan i några år och sen kommer han ut och allt är som vanligt". Så ser det inte ut. Och att ta någons liv tycker jag känns som ett ganska "lindrigt" straff i jämförelse. Man ger inte personen det straff han förtjänar och stänger ute möjligheten att bättra sig. Och jag vet, många bättrar sig aldrig, många lever hela livet i kriminalitet och grova brott, men att inte jobba på den här personen, att inte trycka ut alla felaktiga och sjuka tankar och åsikter - det är enligt mig det värsta brottet för det betyder att man skickar ut en farlig person ut i världen igen, och det betyder att man väljer att ta den risken att en annan flicka (eller pojke) blir utsatt.

Jag förstår alla människor som känner en sån avsky mot dessa människor att man tycker de förtjänar att dö, det är en normal reaktion, men om man verkligen ser in i fängelsevärlden som den ser ut så tror jag att många skulle ändra uppfattning. Ett brott är inte bara ett brott, det är att ge sig själv ett straff som varar livet ut.

Och flickan som får se sin pappa skickas in och hållas inlåst i flera år. Hon har nu inte bara ett trauma att gå igenom, utan två. Och detta ska hon klara av utan sin pappa, som är en av hennes stora stöttepelare i livet. Är det rättvist?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

PS. Fråga för Bloglovin-byten :)