söndag 9 november 2014

I've got the power

Vet ni vad? Jag har varit riktigt glad den största delen av de två senaste dagarna. Jag börjar bli mer och mer säker på att depressionen beror på att jag slutade med nattmedicinen (Seroquel) i somras (kanske kanske i samband med ett cyklotymt temperament, jag vet inte). Att det var ännu värre i början av veckan är inte heller konstigt då jag glömde att förnya Cipralexen som jag tar till morgonen så jag var alltså utan den i fyra dagar - helt omedicinerad vilket jag inte varit sen jag var runt sjutton år. Har inte haft nån ork eller kraft att ringa och förnya och jag har levt i en dimma av kaos att jag i flera dagar trodde att jag ringt fast jag inte gjort det. Noll koll på nånting, för upptagen med att försöka få bukt med all ångest, antar jag.

Från och med fredagen, så fort jag fått i mig lite piller igen, så mår jag helt tvärtom! Det enda jag har kvar är egentligen agorafobin - torgskräcken och en mildare ångest. Jag har gått runt och varit i ett flumhärligt tillstånd, men samtidigt undvikit längre tid i offentliga miljöer. Fortfarande en väldigt weird värld men förbaskat mycket härligare.
Det var en så sjuk känsla att redan några timmar efter medicinen så kände jag att "wow, nu skulle jag kunna dra till jobbet på stört, alla problem är ur världen, I am POWERWOMAN, tjalalala". Istället för Seroquel så har jag knaprat Propavan istället, som jag hade några kartor kvar av sen jag gick på BUP. Jag förstår inte varför jag inte tagit den tidigare egentligen. Den enda vanliga biverkningen är dåsighet och utöver det så kräver den ingen upp- eller nedtrappning och jag får SOVA. It's a miraaaacle, people!

Haha, åh, jag är så glad...

Bjuder på en valpbild på min käraste och bästa vän. Gör allt för den här bönan. ♥

2 kommentarer:

  1. Varje gång jag läser här så blir jag så imponerad av dig Sofia! Jag har själv pendlat lite i en depression/ångestfylld period sen i somras. Om än inte allvarligt så har det varit en del obehagliga tankar och jobbiga perioder. Att läsa om hur du kämpar gör mig extremt inspirerad och jag letade själv efter något sätt att bearbeta Alla tankar och känslor och jag hittade det i min gamla vän musiken! Så stor eloge till dig för att du skriver denna blogg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kära Leidy, vad glad jag blir av dina ord! Jag håller alla tummar och tår för dig. Vet att du är en fin människa och hur som kommer du ta dig stark genom detta. Tacktacktack och KRAM!

      Radera

PS. Fråga för Bloglovin-byten :)