fredag 28 november 2014

När jag var laestadian

Jag tänkte faktiskt berätta en grej för er som jag inte berättat tidigare, trots att det präglat mig och pågått under hela min uppväxt, ända tills jag var femton år. Det är en stor grej och det är en del av mitt liv än idag. Därför vill jag berätta, för att jag vet att många är intresserade och för att det ligger mycket i grund till vem jag är.

Jag växte upp inom en religion som kallas för laestadianism. Det är en kristen gren som är väldigt stor, speciellt i Finland där jag härstammar ifrån. Det innebär att jag ända sen jag föddes har gått på "möten" på söndagar och levt lite annorlunda jämfört med vad många andra gjort. För det första vill jag påpeka att det inte är en sekt! Har haft kompisar som trott att det är nån form av hjärntvättning, vilket jag faktiskt blivit lite kränkt över för det stämmer absolut inte.

Skillnaden mellan ett vanligt Svensson-liv och ett liv inom laestadianismen är ganska stora. Fokuset inom religionen är väldigt fint, att Gud har skapat dig som du är och att du ska vara nöjd med dig själv. Det innebar inget smink, inga piercingar, inga discon eller dans, inga hårfärgningar, inget sex före äktenskapet, inga aborter eller preventivmedel, inga för avslöjande kläder och inga filmer eller tv-program. Det här var inte riktigt "regler" utan mer rekommendationer för att inte frestas och tappa bort tron och sig själv, för Gud förlät alltid. Gud skulle vara den största man såg upp till och såg man då mycket på tv eller lyssnade på musik fanns det en stor risk att man skulle få andra att se upp till och därmed tappa bort Gud den vägen.

Som ni säkert förstår så var det inte lätt att hänga med i skolan på hur kompisarna diskuterade Britney Spears eller Melodifestivalen. Jag var dessutom extremt blyg och tystlåten så det gjorde att jag kände mig väldigt utanför. Det var inte förrän i femte, kanske sjätte, klass som jag började bli mer framåt och som "alla andra" i det sociala livet. Det berodde delvis på att jag inte riktigt vågade visa den religion jag tillhörde i rädsla att bli utpekad som konstig eller störd, men mycket också på att jag var väldigt blyg och osäker i mig själv från grunden.

Jag minns när jag gick på lekis att jag målade naglarna med en orange tuschpenna för att jag också ville ha nagellack som de andra tjejerna, och att mina kompisar fick sminka mig i smyg en gång när vi skulle på "fest". Ni vet den tiden då det var för töntigt att kalla det kalas fastän det i själva verket var samma sak?

I sexan började jag starkt känna hur jag stod med fötterna i olika världar. Ena foten stod i den trygga världen, där allt var gott och framtiden ljus. Där fanns alla människor som behandlade mig väl, som inte ljög eller gjorde sig till. Jag älskade att alla människor var så godtrogna och hade så rena hjärtan. Min andra fot stod i den fartfyllda världen, där jag ville uppleva allt! Att få kyssa någon, få ha läppglans, gå på disco och bio, och se på Melodifestivalen som de andra gjorde.

Det tog två år från att jag visste vad jag ville innan jag vågade säga något. Jag var rädd att min familj och släkt skulle tycka illa om mig, och det kändes piss när jag väl fick ur mig att jag inte ville detta längre. Jag mådde väldigt dåligt och hade så stor ångest över vad jag gjort. Men det där hemska som skulle komma för att jag valde att gå ur kom aldrig. Ingen bönade och bad mig att komma tillbaka, ingen grät floder eller övergav mig utan jag var fortfarande välkommen överallt. Visst var det en del från församlingen som tittade lite extra på mig när jag råkade möta dem på affären med målade fransar, men det förstår jag. Jag hade själv tittat när äldre tjejer plötsligt kommit sminkade, inte med ont uppsåt utan i ren förvåning eller undran om den här personen var med eller ej.

Idag är ungefär hälften av min släkt laestadianer och hälften inte och vi älskar och respekterar varandra oavsett. Jag har alltid känt att jag stått emellan dessa två världar och det gör jag lite än idag. Därför tror jag på mitt sätt och har gjort ända sen jag gick ur. Gud har alltid varit med mig och jag skulle inte kunna tänka mig något annat. Min Gud är snäll, förlåtande och välviljande. Han vill ha en fri människa som lär sig av sina misstag och han dömer ingen utan vill rena alla människor från ondska innan de lämnar livet. Vad meningen med livet är och vad som händer när man dör har jag inget svar på men jag bara vet att det är något bra!

Jag ångrar verkligen inte min uppväxt eller önskar att jag vuxit upp utanför religionen. Den har lärt mig otroligt mycket och ingen jag mött inom den har behandlat mig eller nån annan dåligt. Det saknar jag ibland, den där stora respekten och godtroheten man har till varandra, för den finns inte alls i lika stor mängd i den värld jag valt att leva tyvärr.

Lång text, men jag hoppas ni fick en insyn i hur min uppväxt var och vad religionen inneburit för mig. Har ni några frågor så får ni ställa hur många ni vill!

29 kommentarer:

  1. Underbart inlägg. Du beskrev verkligen tron som den är. Jag känner verkligen igen mig, det är svårt att veta vart man hör till.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad kul att du tycker så! Ja, det är jättesvårt och speciellt att veta hur man ska agera när man är lite mittemellan.

      Radera
  2. Jag blev så rörd!! Tycker att du beskriver så fint och bra om lestadianismen! Verkligen en rätt bild av den, för har hört att vissa som lämnat lestadianismen känner bitterhet när de tänker på den tron.❤️

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, tack, det värmer! Ja, många gör tyvärr det. Självklart finns det en del sämre minnen och så men för mig grundar det sig inte i själva tron utan i något annat. Kram ♥

      Radera
  3. Jag är djupt CHOCKAD över att det sägs så mycket postiva saker om Laestadius för han var en mycket mycket splittrad person, dels i positiv och i negativ bemärkelse! Jag kommer speciellt ihåg en same som sade att Laestadius hade deltagit i förföljandet av samerna på det sättet att han hade "talko" (finskt ord som man inte kan översätta) mot samerna och några av dem blev nog mycket förföljda av denna person.
    TÄNK NU PÅ VÅR STATSMINISTER JUHA SIPILÄ SOM HAR DENNA SEKT som
    SIN religion! ... OCH FAST MAN JU INTE JUST ALLS TALAR SAMERNA SÅ ÄR HAN HALVSAME! JAG FRÅGADE HONOM OM DET HAR FÖR SAMERNA EN POSITIV ELLER EM NEGATIV IVERKAN PÅ HANS SAMEPOLTISKA AGERANDE! NEJ, DET HÅLLER HAN VÄL HEMLIGT! DET KAN JU GÅ FÖR HONOM FÖR SOM DET GÅTT FÖR SÅ MÅNGA POLITIKER, att när man får veta det, så är han automatiskt EN FÖRE-DETTA_POLTIKER!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår inte varför du skulle skriva ut dit hat mot Laestadius här. Det här är en människa som berättar om SIN uppväxt och SIN erfarenhet och då behöver INGEN komma och kritisera. Tycker det är väldigt dåligt. Försök hålla dit hat borta ifrån personliga berättelser. Du sprider negativitet.

      Radera
    2. Tack Anonym för din kommentar. Du satte huvudet på spiken! Kram :)

      Radera
  4. Vad är det för skillnad mellan öst och väst lestadianism?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den största skillnaden är att väst underordnar sig en "moderförsamling" i Gällivare, som de menar har total vägledning av den helige ande. De ogillar jämförelsen moderförsamling-påve, men det finns paralleller... Sedan finns det många människor som växer upp i den grenen som inte märker av det som andra anser vara "konstigt", för i många avseenden ägnar de sig åt samma saker som i andra kristna församlingar, och således kan man tro sina synder förlåtna där på samma sätt som all annanstans, om man inte börjar rota sig i teologiska frågor... man motsätter sig också starkt musik, vilket leder till att man inte har några instrument under Gudstjänsterna, och man är ganska strikta vad gäller TV och radio, mötena sänds genom att man ringer med telefon någonstans istället för att lyssna på dem på radio eller se på TV....

      öst (fridsföreningarna) håller församlingarna mera självständiga och har generellt mindre tilltro till predikanterna, men det är också en heterogen grupp, och det finns väldigt 'västliga' tankar bland vissa här också. Kanske den gren som har mest variation...

      Gammel-laestadianerna är en senare splittring inom öst, som ännu starkare än väst håller på att de är de enda människor som kommer till himlen, eftersom man valt att inte hälsa "Guds frid" på dem som inte gått in i den gammellaestadianska församlingsiden

      Försökte svara kort, det är intressanta saker

      Radera
    2. Tack för din kommentar! Intressant att höra och trevligt att få lära sig mer av någon som kan :)

      Radera
    3. Hej! Klickade int på just dehär inlägget och de va väldigt intressant, är själv leastadian och gillade inlägg väldigt mycket. Men undrar bara att va 'tillhörde' du till (väst, öst eller gammel)?

      Radera
    4. Hej! Kul att du kommenterar :) Jag tillhörde gammallaestadianismen!

      Radera
  5. EY HÖRU JAG SKA PETA DIG I NÄSAN

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gött! Slipper jag göra det själv ;)

      Radera
  6. Du borde veta vad Jakobstad å bönhus e, som e fd laestadian å bor i Finland. Å du borde ha hört om pedofil skandalerna som uppdagades i skutnäs bönehus. Google använd det:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gammel laestadianerna brukar ha sommar möten här i Finland. Förstår nog att du inte vet allt det då du hör till gammel laestadianerna. Jag var av nyfikenhet på ett sånt sommar möte i somras. Å det var ju precis som på laestadian möterna för dom som icke e gammel laestadianer. Alltså jag såg ingen skillnad. För nog har väl ni å sions sånger sångbok? Mvh. Sofia i Finland

      Radera
    2. Ja, det stämmer, många av mina släktingar åker till Finland på sommarmöten. Själv har jag mest varit på sommarmöten här i Dalarna som också brukar vara ganska stora. Okej, förstår, jag vet som sagt inte då jag bara varit inom gammallaestadianismen. Ja Sionsånger har vi :)

      Radera
  7. Hur är det bland barnen och ungdomarna?umgås man över gränserna, eller är det grupperingar?

    SvaraRadera
  8. Hur är det bland barnen och ungdomarna?umgås man över gränserna, eller är det grupperingar?

    SvaraRadera
  9. Väldigt informativ och bra beskrivning av din tro!

    SvaraRadera
  10. Väldigt informativ och bra beskrivning av din tro!

    SvaraRadera
  11. Tack för intressant berättelse!
    Vet du vad är det för skillnad mellan pastafarism och lestadianism?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att du tyckte det var intressant. Ja, jag vet skillnaden och det vet nog du med, haha!

      Radera
  12. Pluggar med en laestadian på universitet som är väst och måste säga att de människorna nog är bland de snällaste man kan hitta då det finns fler på skolan som jag lärt känna på LTU.

    SvaraRadera
  13. Intressant att läsa din upplevelse Sofia.
    Jag är också uppvuxen i en gammellaestadiansk familj i Sverige.
    Kan bara hålla med dig i allt som du skriver. Det som idag är fantastiskt är att man i vuxen ålder, eftersom många laestadianer ofta får många barn, så har även jag många syskon. I min familj är det endast 1/3 som fortfarande är "troende" och 2/3 som är "icke-troende". Ett av mina syskon som är troende försöker förklara för mig som "icke-troende" hur man tänker och varför man tänker som man gör. Jag brukar ställa frågor om allt möjligt och får bra förklaringar.
    Jag har precis som du, nekat tron i tonåren. Man har ändå varit lika älskad av föräldrarna som de troende syskonen varit. Jag håller med dig om att de allra flesta troende är goda människor och goda medborgare.
    Jag tycker att din beskrivning av din uppväxt och dina upplevelser stämmer väldigt mycket överens med min uppväxt och mina upplevelser.
    Väldigt intressant att läsa.
    Jag håller också med om att det kan vara rätt irriterande när folk försöker likna laestadianismen med en sekt.
    Det är det verkligen inte.
    Jag har blivit en god medborgare med sunda värderingar och har lärt mig att ärlighet varar längst.
    Tack för din story Sofia.

    SvaraRadera
  14. Tack Sofia för en korrekt beskrivning av laestadianismen som många vill beskriva som en sekt bland andra sekter (laestadianismen är inte en sekt) med en nedlåtande attityd. Jag har vuxit upp i en omgiven laestadianer (farbröder fastrar och andra troende) och sluppit växa upp i en förfalskat omgivning.

    SvaraRadera
  15. Jag håller med dig fullständigt. En sekt är det inte. Tack för dina fina ord!

    SvaraRadera

PS. Fråga för Bloglovin-byten :)