torsdag 4 december 2014

Cyklotymt

"Jag pendlar hela tiden från att älska livet, till att ifrågasätta det och tycka att det gör ont. Jag pendlar från att tycka om min närvaro, till att bara vilja komma bort från den. Från att tycka att jag är fin, till att tycka att jag ser ut som en nedtrampad jordhög eller nåt.

Jag har alltid varit en både-och-typ. Det finns få saker jag kan vara hundra procent säker på att jag håller fast vid, jag har alltid varit den som vill ha lite av allt. Aldrig nöjd men ändå så nöjd man kan bli. Tycker en sak, ändrar mig alltid. Det behöver inte vara dåligt, det kan vara bra också. Jag vet ärligt talat inte vad jag babblar om. Mitt huvud är trassel och jag saknar en människa som trasslar till det ännu mer."




Så skrev jag för lite mer än två år sedan. Redan då hade jag det här cyklotyma temperamentet i mig, det här pendlandet från att vara euforisk till att bli otroligt nedstämd. Att vara känslig är det värsta och bästa som finns. När jag känner lycka känner jag det till tusen, värre är det när jag känner sorg eller ångest. Det äter upp mig.

Den 20 januari ska jag träffa en psykiater. Vill bara få det överstökat så jag kan få veta varför jag är som jag är. Jag hatar att vänta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

PS. Fråga för Bloglovin-byten :)