tisdag 16 december 2014

Godmorgon Göteborg

Framme på Landvetter nu efter ett antal timmar i bilen. Hatar verkligen att sova i bil eller på flyg, usch. Nu har vi iallafall fått i oss lite käk och väntar på att få skicka iväg resväskorna. Är ungefär två och en halv timme kvar tills flyget ska gå.

Fick också en panikångestattack på kvällen nån timme innan vi åkte hemifrån. Har klarat mig i två veckor denna gången och fastän jag var inställd på att det antagligen inte var riktigt över så blir man så himla besviken. Antar att det berodde på att det var högljutt och stressigt hemma. Begravde mig i sängen och lät tårarna spruta tills det kändes bättre igen.

Men - nu är vi äntligen på väg! Känns som jag är mest positiv av sällskapet trots att jag antagligen sovit nästan minst, haha.

Ha det nu så gott i Sverige eller vart ni än befinner er och ha en riktigt fin jul! Har tidsinställt några inlägg som kommer komma upp under tiden jag är borta. Finns det tid och möjlighet kommer jag att blogga lite från Teneriffa också. Puss!


Jag och syrran på en obligatorisk och något suddig toalettbild.

3 kommentarer:

  1. Det är så jobbigt med ångest. Jag hatar denna känsla som man inte kan styra över. Det enda man kan göra är att hoppas på att den ger med sig fort som attan. Man känner sig så maktlös när man hamnar i anorexins grepp av jobbiga tankar. Usch. Skönt iallafall att ni är på väg nu mot varmare breddgrader. Jag önskar dig en trevlig resa! :) Jag kan tycka det är mysigt att åka bil då det lindrar ångest för mig och att jag blir trött. Somnar lätt i bilen vilket jag tycker är skönt. Dock att vakna och ha ont i nacken är inget vidare haha! Man kan ju liksom inte ha en skön ställning i bilen tyvärr med nacken när man sover :(

    sv: Tack fina du för din pepp och dina ord♥ Det betyder så mycket att du tror på mig och hejar! Det ger mig extra kraft att våga kämpa vidare mot friskheten. Jag har ju inte så många kilon kvar nu till normalvikt vilket känns skrämmande men samtidigt väldigt skönt. Jag är rädd för hur man ska hålla sin vikt när man kommer till normalvikt och inte bara öka i alla oändlighet. Det är min värsta farhåga. Men jag hoppas kroppen ställer in sig och anpassar sig med tiden när den känner sig trygg.

    Många kramar till fina du♥

    SvaraRadera
  2. Sv: Vad roligt att höra och kul att ha dig tillbaka! :) Hoppas du får en riktigt härlig resa nu! KRAM :)

    SvaraRadera

PS. Fråga för Bloglovin-byten :)