söndag 14 december 2014

Rädsla och längtan

Vid den här tiden om två dagar är jag på väg mot Landvetter för att ta flyget utomlands. Anledningen till att jag skriver mycket om resan är att jag är rädd men har inte riktigt velat möta det förrän nu. Det är som en skräckblandad förtjusning. Jag känner i hela kroppen att det kommer hända något. Att jag inte kommer vara riktigt densamma när jag kommer hem. Om det är positivt eller negativt vet jag inte. Jag har åkt utomlands tidigare när jag mått väldigt psykiskt dåligt. Ena gången var resan en plåga, andra gången var det det bästa jag gjort.

Jag antar att jag helt enkelt är rädd att jag kommer att må sämre. Att jag inte kommer kunna sova, inte engagera mig eller delta i samtal på det sätt jag brukar. Att jag kommer känna mig ensammast i världen och på köpet vara fast på en ö tusentals mil hemifrån. 

Jag vet att jag kommer vara annorlunda när jag kommer hem, jag vet bara inte hur. Det känns iallafall tryggt att ha mamma och pappa med mig. Sista veckan är även min kusin Philip med och han har betytt mycket för mig när jag har mått dåligt. Han vet, förstår och är inte rädd att möta mig när jag har mindre bra dagar.

Mycket tankar nu, som vanligt under nätter när jag inte kan sova. Jag vill bara på nåt sätt vara ärlig med mig själv och face:a det som ligger och gror inombords. Det gör jag lättast genom att skriva, det har jag alltid gjort. Orden flyter ut på skärmen eller pappret och det är ofta inte förrän efteråt jag vet hur jag egentligen mår. Fingrarna får ut det jag inte ens vet om att jag känner ibland.

Ska fortsätta se på mina UR-klipp på nätet nu. En dag vill jag också kunna stå och lära ut om psykisk ohälsa till andra. Det finns inget mer fascinerande och skrämmande än det mänskliga psyket.

2 kommentarer:

  1. Ute i världen hittar man olika slags nycklar som passar in!

    SvaraRadera
  2. Åh. Jag vill bara krama om dig och berätta vilken fin människa du är♥ Jag har inte läst din blogg så länge men jag är så glad att jag hittat den. Du skriver så bra och jag känner så väl igen mig i allt det du skriver. Jag har också alltid tyckt att det är lätt att uttrycka känslor när jag skriver och få ur mig en massa tankar på det viset.

    Förstår du känner dig kluven till resan. Jag åkte själv utomlands förra hösten med min familj då jag varit tvångsinlagd tidigare på sommaren. Det var med blandade känslor som jag åkte iväg men jag måste säga att det var bland det bästa jag har upplevt! Det var så otroligt fint där vi var att det var magiskt. Vi var i Kroatien. Vart är det ni ska åka någonstans? :) Jag önskar dig en trevlig resa och hoppas att du kan njuta av det hela. Även om det kan vara svårt också♥

    sv: Tack så mycket för dina mellanmålsförslag! Ska prova på det nu i veckan tänkte jag hihi. Spännande och nervöst på samma gång! Men nån gång måste jag våga ta steget att äta mer fasta grejer till mellis också :)

    Jag hoppas verkligen att vi kan komma fram till en lösning som funkar för mig i och med behandlingshem. Tror det skulle vara en bra lösning för mig! Hur är det med dina ätstörningar idag? Spökar dem mycket eller känner du att du kan hantera dom på ett annat sätt?

    Stor kram till fina du♥

    SvaraRadera

PS. Fråga för Bloglovin-byten :)