torsdag 22 januari 2015

Hyper

Är väldigt ambivalent till diagnosen fortfarande, trots att den inte ändrar någonting, det är bara ett namn på alla mina symtom. Skrev tidigare när jag var inlagd om hur jag flera gånger upplevde en extrem hyperaktivitet. Att inte kunna sitta stilla, gå fram och tillbaka i korridoren i över en halvtimme och plocka med händerna mot varandra och känna att "jag kan inte sluta". Har läst på oerhört mycket om bipolaritet under hösten framför allt och när jag nu läste igen kände jag direkt igen mig i hur de förklarar att man under en bipolär depression samtidigt kan ha hypomaniska drag samtidigt. Jag tyckte det var en oerhörd obehaglig känsla att inte kunna lugna ner mig själv samtidigt som jag gick med en oerhörd stor klump av ångest, stress och oro.

"Rastlöshet förekommer hos en del. De har svårt att koppla av, har svårt att sitta stilla, går av och an, vrider händerna och plockar. En sådan överaktivitet kan ibland bero på att en del lindrigt maniska symtom förekommer samtidigt med depressionssymtomen."

Har mycket kvar att lära fortfarande. Lära känna min egna sjukdomsbild, tidiga tecken och symtom för både hypomani och depression. Hypomanierna har jag aldrig sett som negativa förrän det dök upp samtidigt som jag hade depressionssymtom. Innan har det bara varit en sprudlande, helt underbar känsla av att älska livet. En alert människa som alltid är på språng och allting är frid och fröjd. Jag är ärligt talat inte jättesugen på att förlora det. Jag älskar att vara kreativ, energisk och sprudlande, men det bör antagligen finnas en gräns för det med.

Lite tankar så här på eftermiddagen.

Giv mig långt hår igen, tack.

3 kommentarer:

  1. Gud vad jag känner igen mig i rastlöshet-fenomenet. Känns som det var tagit direkt ut min mun alltså ordagrant med allting. Vet dock inte vad bipolaritet innebär och tror inte jag har det? Precis som du säger så kan man ju vara rastlös i perioder av egentligen olika anledningar också men det är intressant att ta del av olika diagnoser och se om någon passar in på en så man kanske förstår sig på sig själv lite mer? Hur känns det för dig att ha fått en diagnos? Känns det som en hjälp eller känns det jobbigt också?

    sv: Åh vad jag håller med dig om det! Frukosten är ju det godaste på hela dagen haha :D Fattar inte varför det smakar så gott vid den tidpunkten? Men bra är väl det då jag innan anorexin inte var en frukostmänniska alls. Det finns inget ont som inte för något gott med sig som jag brukar säga så även om anorexin varit och är svår många gånger så har det ändå kommit ut positiva saker av det hela också :)

    Absolut är det precis som du säger vännen med att vi fungerar alla olika och är i behov av olika måltider och mellanmål utifrån hur man själv fungerar liksom. Om man har lättare att äta lite större huvudmål och skippa mellanmålen eller om man äter mellanmål och lite mindre portioner men oftare istället! Det gäller att komma fram själv till vad som fungerar bäst för var och en :)

    Mängder av kramar till dig <3

    SvaraRadera
  2. känner ingen mig till en viss del! har själv add och asperger och fick diagnoserna i augusti, så jag har också mycket att lära!

    SvaraRadera
  3. Det är ju det bästa när man väl får en diagnos, att det finns så mycket att läsa om. Man kan läsa andras erfarenheter och man kan läsa fakta. ♥

    SvaraRadera

PS. Fråga för Bloglovin-byten :)