tisdag 14 april 2015

När helvetet återvänder

Har varit tunga dagar sedan lite mer än en vecka nu och eftersom jag tidigare har varit så öppen med allt som jag varit med om så kommer ni få följa mig genom den långa processen som väntar redan från början den här gången. För att gå rakt på sak så blev jag den fjärde april utsatt för sexuellt övergrepp/ofredande av en person som jag trodde var min vän (jo, lik förbannat händer det igen). Ända sen jag kom hem den lördagkvällen har min begravda PTSD blommat upp igen och gör sig påmind varenda dag genom flashbacks, mardrömmar, plötslig rädsla för beröring och extrem trötthet pga att mina sinnen är på full vakt precis all vaken tid. Jag har vridit och vänt på mina känslor, isolerat mig, försökt släppa det i tanke om att jag överreagerar, tänkt att jag inte ska anmäla, tänkt att jag måste anmäla och hela mitt huvud har varit i kaos och jag har känt att vilket alternativ jag än väljer så kommer jag ändå att må dåligt. Jag har nånstans försökt hitta tillbaka till den jag var innan det här hände, vad hon skulle göra om situationen var någon annans och jag vet att jag aldrig tidigare skulle avråda någon från att anmäla så på det sättet kunde jag på nåt sätt hjälpa mig själv ändå.

Nu i lördags hade det gått en vecka sedan övergreppet och jag sprang förstås flyktvägen och klunkade alkohol fast jag nånstans visste att det var det sista jag borde göra. Fast jag visste att ett andetag av frihet kostar mer än tiodubbelt och ger tillbaka med fem kilo käftsmällar men i de stunderna av desperation är det ändå värt det. De logiska tankarna kopplas av och impuls blir handling utan att man ens hinner reflektera. På grund av den förbannade alkoholen.
Eftermiddagen och kvällen därpå spenderades på akuten där det konstaterades att jag hade en lindrig förgiftning i kroppen (och detta inte pågrund av alkohol så ni kan ju lista ut vad jag fick för idé när de där käftsmällarna gjort sitt och jag inte visste om jag skulle orka leva länge till). Efter timmar på akuten blev jag skickad till Säter där de höjde min dos av stämningsstabiliserande med 100mg och jag fick åka hem. Psykiatern som pratade med mig och pappa fick mig iallafall att ta beslutet att anmäla och min starka pappa fick ta samtalet igår då jag var helt slut både kroppsligt och psykiskt.

Polisen kom redan i förmiddags hem till mig för ett förhör om vad som hänt, tog uppgifter till min kompis som vittnade en hel del den kvällen och pratade lite om vad som kommer hända härnäst. Allt känns bara så overkligt, det känns som att min kropp rör sig, munnen pratar, jag hör och ser, men mitt jag är någon helt annanstans. Verkligheten gör på nåt sätt för ont så jag hellre stänger av och flyr, vill inte bära på de skuldkänslor som jag har så jag har på nåt sätt bara stängt av. Alla varför och tanken om att det är mig det är fel på eftersom det händer igen jagar mig hela tiden och i nuläget vet jag ingenting. Blir jag ens mig själv igen? Vad ska folk tänka om mig? Hur orkar Felix? Hur orkar min familj? Det är så mina tankar går just nu. Ena stunden känner jag mig som en pestböld och andra stunden är det som att jag inte finns. Min kropp fungerar normalt, jag beter mig normalt men jag är inte där.

Jag skulle ljuga om jag sa att det inte tar emot att publicera det här inlägget för det gör ont i hela mig att veta att ni läser, att vissa mycket möjligt kan tro att jag är "det där psykfallet från Mockfjärd som anmäler oskyldigt folk hejvilt" men jag vet vad mitt gamla jag hade velat. Hon hade velat att jag skulle dela med mig av allt, skulle säga att jag inte ska skämmas och att det inte är mig det är fel på. Att det är viktigare att vara där för de som varit med om samma saker än att lägga energi på folk som är skeptiska. Att jag är stark och modig. Jag lyssnar på henne nu och lägger det här inlägget i hennes händer för mitt jag i detta nu orkar inte. Jag vet inte ens var därute mitt gamla jag finns, om jag kommer att hitta henne alls och jag saknar mig själv nåt så fruktansvärt. Jag var så stark då men nu är jag ingenting.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

PS. Fråga för Bloglovin-byten :)