söndag 31 maj 2015

Hejdå maj

Idag är det sista maj och sista dagen på veckan. Älskar att börja en ny månad på en måndag, det är det ultimata, haha. Min tanke är att köra stenhårt på mitt eget mående nästa månad. Lägga krut på bra kost, lite motion och bättre sömnrutiner. Det låter kanske enkelt men i och med min bipolaritet så är det ganska svårt. Mycket av aptit och sömnreglering sitter i hjärnan och i obalans mellan olika substanser och det är inget man kan förändra i en handvändning men det skadar ju inte att försöka bygga upp och underlätta. Hoppas ni hänger med och håller tummarna för mig!

Annars har jsg spenderat min söndag med lite övningskörning och familjemys framför Micke och Veronika. Helt okej avslutning på veckan!


Min bebis har också hängt med såklart. Han älskar att åka bil och spana efter hundkompisar ;-)

onsdag 27 maj 2015

PTSD back on track

Jobbigaste dagen på länge idag. Felix är i Mora och jag har haft mitt första psykologsamtal på flera veckor vilket rörde upp en hel del. Saker har blivit bättre på flera sätt men den där avstängdheten i min PTSD släppte idag och alla känslor efter övergreppet är på autopilot igen. La mig i sängen och förmådde mig inte att gå upp. Orkade inte röra mig, inte att hålla ögonen öppna, bara drunkna ner i den extrema ångest som vill kväva mig.

Jag har tidigare sagt att mitt mående styrs väldigt mycket av årstider och väder. Nu är det strålande sol ute men jag är ändå inte glad. Jag känner mig så missanpassad på något vis för inuti är det svart. Åska och storm.

Jag vill så gärna må bra, känna mig lika mycket människa som alla andra, men det gör jag inte. Och jag är livrädd över hur mitt liv kommer att sluta, helt ärligt. Livrädd att depression efter depression kommer att bygga vidare på mina självmordstankar och att jag till slut kommer att dö på det sättet. Att jag inte kommer bli gammal, knappast hundra år som jag var bombsäker på att jag skulle bli när jag var yngre. Det är skrämmande att tänka så men inte ovanligt med den sjukdom jag har. Och jag tänker på alla svängningar. Ska jag alltid få lov att må så här dåligt? Kommer jag kunna ha ett jobb? Få barn och bilda familj? Kommer jag stjäla dyrbara år av någon som förtjänar något bättre än mig?

Jag har fått tre fina år sedan jag var fjorton år. Fyra har gått åt till just det här, det här som trappats upp i styrka ju äldre jag blivit. BUP, psykologsamtal, medicin, inläggning, anorexi, PTSD, panikångest, agorafobi, sexuella övergrepp, överdos, självskadebeteende, bipolär sjukdom. Det är en lång rad med grejer och jag inser hur mentalt sjuk jag låter när jag skriver ner det så här. När ska det ta slut? Kommer det någonsin ta slut?

tisdag 26 maj 2015

Regn, stickningar och bilkörning

Vilket regnväder vi haft idag. Usch. Har egentligen inte så mycket emot regn överlag, kan vara ganska mysigt ibland faktiskt, men alla slemmiga djur som krälar över vägarna får mig verkligen att vilja spy. Vet inte var den fobin kommer ifrån egentligen men det är så sjukt vidrigt att jag går och bävar mig för att råka trampa på en mask. Usch, ryser.

Idag har jag iallafall varit i skolan en sväng. Fick träna på att sticka på en lösarm igen och jag längtar så mycket tills jag får göra det på riktigt! Det sjuka är att jag håller på att svimma och börjar kallsvettas så fort den där lösarmen eller mänskliga dockor kommer fram, trots att jag inte alls är sprut- eller nålrädd och är heller inte rädd för blod? Antar att det är något undermedvetet från min tid som psykiskt sjuk (låter som om jag är en mentalsjukhuspatient, haha) och det är extremt obehagligt. Får sätta mig ner en stund, ta frisk luft och sen köra på igen så brukar det gå bra.

Efter skolan har jag haft min första körlektion! Har varit nervös ända sen igår och som alltid så var jag nervös lite i onödan, men det hör väl till. Trots att jag inte körde så jättelänge så fick jag en hel del bra tips så jag är jättenyfiken på att köra mer nu, hehe. Giv mig körkooort!

En liten dos sommarblommor får avsluta denna dagen.

måndag 25 maj 2015

Jordgubbsfrukost

Måndag och ny vecka. Är inte överdrivet pepp faktiskt, har varit lite i underkant när det gäller måendet ganska länge nu. Vet inte varför men kan nog ha mycket med att göra att jag har svårt att sova. Blir beroende av nässpray i perioder och försöker nu vänja av mig vilket inte är så jätteenkelt, haha.

Nu ska jag svara på lite kommentarer och göra ett tredje försök att få med hunden på promenad. Han har stenkoll på när mamma brukar komma hem så det lockar väl inte så mycket just nu och speciellt inte när det regnar.

Jaja, trevlig måndag vänner!

söndag 24 maj 2015

Grattis Sverige!

Vilken kväll det var igår! Och jag fick min önskan uppfylld att se Sverige ta hem segern vilket var otroligt roligt. Överlag så tyckte jag faktiskt att det var väldigt få låtar som var bra, brukar annars fastna för några stycken men i år var Måns den självklara vinnaren tycker jag.
Jag och syrran tog dessutom i hand på att åka och se finalen nästa år om vi vann så nu har vi ett löfte att hålla, haha.

Tyckte ni att det var rätt låt som vann? Hade ni någon annan favorit?

lördag 23 maj 2015

ESC 2015

Varit barnvakt från 14.30 till 20.00 idag med lillasyster. Har sex små kusiner i grannhuset i åldrar mellan tolv och två ungefär så det har verkligen varit full fart hela dagen. Hade också besök av min kära faster Kati från Stockholm vilket jag uppskattade otroligt mycket då vi gått igenom en hel massa liknande saker.

Nu sitter jag bänkad framför Eurovision och håller alla tummar och tår för Måns! Hade varit roligt att följa en svensk vinst, när Loreen vann så var jag ute på annat tyvärr.


Hoppas mina kära läsare får en fin lördagkväll!

fredag 22 maj 2015

Mitt viktigaste inlägg

År 2013 dog 295 personer i trafikolyckor i Sverige. 1600 personer dog i självmord. Nästan sex gånger fler valde att självmant att ta sitt liv. Trafiksäkerheten får mellan 100-150 miljoner statliga kronor varje år medan forskning inom suicid och suicidförebyggande program får 3 (!) miljoner. Det är en skitsumma i jämförelse och skamligt i min mening att det ser ut så 2015 i ett land som klassas som ett av världens bästa. Jag skulle vilja påstå att det här är det viktigaste inlägget som någonsin kommer skrivas på min blogg och är det något inlägg jag vill att ni ska läsa av allt jag kommer att skriva under min livstid så är det just det här. För så viktigt är det.

Ni har säkert läst en hel radda med artiklar och ramlat in på någon lista över förebyggande råd för olika folkhälsosjukdomar. Cancer vet vi alla vad det är, likaså hjärt- och kärlsjukdomar, fetma och diabetes vilka är några av de vanligaste sjukdomarna och tillstånden i Sverige idag. Faktum är att dödligheten i självmord är högre än i de allra flesta cancersjukdomarna och JA, självmord är ett folkhälsoproblem!

Så varför mår vi så dåligt att vi väljer att avsluta våra liv? Varför får vi inte hjälp i tid? Jo, för att samhället accepterar inte dig med suicidtankar och skulle du mot all förmodan ändå ta livet av dig så får dina nära och kära leva i skam och skuld. En skam och skuld som bygger samhällets smutsiga syn på självmord. Hur länge ska det hyssjas och gömmas? Det viktigaste vi kan göra är att se denna förbaskat tunga och svarta sanningen i vitögat. Våga berätta, våga säga att det inte är okej som det ser ut idag. Så länge självmord ses som smuts och skam så kommer fler att ta livet av sig och det på grund av att samhället inte tycker att du är värdig, och vem har rätt att döma en annan persons värdighet till liv? Idag ska det gömmas och bankas vett i personer med suicidtankar tills de "beter sig som folk" och det är just den här vidriga synen som gör att man inte vill ta hjälp. Man vill inte stå blottad inför ett samhälle som sparkar och spottar. Tänk hur många liv som hade kunnat räddas om vi sträckte ut en hand. Om vi uppmärksammade och använde våra hjärtan.

Folk tror och tycker gärna att självmord är en egoistisk handling, men skulle det vara lika egoistiskt att dö i cancer? Nej, självklart inte, men på samma sätt som cancer är en sjukdom så är självmord också en, eller åtminstone ett sluttillstånd av en sjukdom. Självmord är att dö av psykisk ohälsa, likaväl som cancer är att dö av fysisk ohälsa.

Jag skulle bli jätteglad om den som håller med mig (eller inte och vill motargumentera) delade detta inlägg. Ju fler människor som tar självmord på allvar och öppnar upp sig för diskussion och på det sättet minskar på tabut, desto fler kommer att våga ta hjälp i tid vilket leder till att färre dör. Självmord ska inte gömmas, lika lite som cancer, diabetes och stroke. En gång i tiden var det lika tabu att ha cancer som det är att ta livet av sig idag, och den enormt fina förändring man gjort kan vi göra med även självmord. Det värsta vi kan göra är att fortsätta gömma det som en smutsig och skamlig handling, för det är det inte. Det är att dö av för stor psykisk ohälsa där det är förnedrande att ta till sig hjälp och där samhället sätter en stämpel i pannan på den som överlevt ett självmordsförsök.

Och det får vara slut med det nu.

torsdag 21 maj 2015

Min bästa burrito

Har haft blandade känslor för denna dag. Har varit full fart men ändå har jag känt mig seg och hängig. Wierd. Min dag började iallafall med en tripp till Fjäkelmyra då Bosse skulle klippas sommarfin. Övningskörde både dit och tillbaka och det kändes så skönt att den där stressade stadstrafiken gick så bra så nu ser jag framemot nästa gång istället för att bäva mig inför den, hihi.

Efteråt har jag legat död här hemma några timmar innan jag och lillasyster tog med Bosse på en långpromenad till Ica.

Imorgon är det tidig lektion som gäller så jag har faktiskt redan gått och lagt mig, tro det eller ej! Tvivlar på att jag somnar tidigare än vanligt (runt midnatt) men det är värt ett försök.

Hoppas ni har haft en fin torsdag. Puss!


Min gulleböna igår. Idag är han kortklippt och sommarfin!

onsdag 20 maj 2015

95 procent (och en kjol)

Sitter och är fly förbannad just nu. Har kollat igen lite Debatt som jag brukar följa ibland när det är intressanta ämnen och det senaste avsnittet handlade om våldtäkt och våldtäktslagar. Visste ni att 95% av alla anmälningar inte leder till något straff? Det är så sjukt att jag vill kräkas. Något måste ju göras för att ändra den siffran. Vet inte hur positivt det var för mig att se den siffran just nu när jag själv har en anmälning om sexuellt ofredande som gås igenom hos polisen just nu. Blir bara så arg på allt.

Nåja. Ska försöka pusta ut nu när jag fått spy ur mig lite och lägger upp en bild på min outfit från sista kvällen på Cypern. Här ser ni också hur kjolen som jag köpte därborta ser ut på. Tycker så mycket om den!

tisdag 19 maj 2015

Ett sommarfynd


Har varit lite sen att visa upp mina fina skor jag fyndade förra veckan, har haft mycket som snurrat i huvudet på senaste tiden så då blir det så ibland. Är iallafall skönt att ha skjutsat iväg sommarskopaniken jag haft ett tag. Det värsta jag vet är att gå i trånga och svettiga skor på sommaren och helst ska de vara lätta att dra på sig också, så dessa passade perfekt!

129:- kronor i nedsatt pris betalade jag för dessa inne på KappAhl. Jag är väldigt sällan inne i den butiken men när jag väl är där så kan jag faktiskt hitta väldigt fina grejer. Tips!

måndag 18 maj 2015

Måndag morgon

Sitter just nu ute och väntar på att min lärare ska hämta upp mig för en tripp till Leksand. Jag ska som sagt vara med och utvärdera utbildningen. Kommer bara vara lovord kan jag säga, haha.


Började morgonen med smoothiefrukost och nu står min lilla bebis i fönstret och är besviken över att han inte får följa med. Åh, vad man får ont i magen att lämna honom ensam hemma. Han får iallafall snart sällskap när mamma, pappa och Jolle kommer hem.

söndag 17 maj 2015

Snart ny vecka

Spöregn och söndag, en kombination som inte direkt är någon favorit hos mig. Är taggad på en ny vecka och förhoppningsvis ett bättre väder. Har en del jag ska göra kommande vecka. Så här ser morgondagen ut till exempel:


Har typ miljoner ärenden till vårdcentralen känns det som. Ska bland annat ta upp mina extremt jobbiga biverkningar (antar att det är medicinen som gör det) eftersom jag gått runt och varit sur, lättirriterad och grinig sedan minst fyra månader tillbaka. Känner inte igen mig själv och orkar inte ha det så här längre, det är orättvist både för mig själv och andra. Dessutom får jag konstiga infall från ingenstans att vilja skada mig / ta livet av mig trots att jag mår relativt bra i övrigt. Sjukt hur humöret går upp och ner och det är nästan värre än vanligt trots medicinering. Antingen blir det medicinbyte eller en rejäl höjning av stämningsstabiliserande. Får se när mötet är bokat.

Mitt andra ärende handlar om den slemhosta jag haft sen i början på januari och som fortfarande inte gett med sig. Antar att mycket handlar om rökningen och jag är lite rädd faktiskt. Det är så lätt att tänka att det "bara är att sluta" men det är jättesvårt att ha ett rökberoende. Nog ångrar jag att jag någonsin började men vill iallafall ta reda på vad det handlar om. Fyra månaders slemhosta är lite overkill.

Det tredje ärendet handlar om psykologbyte. Känner att jag inte tas så mycket på allvar av min psykolog tyvärr. Hon sjuk ofta och ringer inte upp fast hon lovat och ibland blir det långa glapp mellan samtalen trots att jag påpekat att jag behöver tätare kontakt. Samtalen är väldigt ytliga också och känns alldeles för faktabaserade. Det blir ofta olika förklaringsmodeller, miljoner faktapapper och symtom som bläddras fram i någon psykbok och det är inte riktigt det jag är ute efter. Jag är bästa vän med Google och vet i princip allt om min sjukdom och mina symtom, det gäller bara att någon hjälper mig att bearbeta mina egna känslor istället på ett individualiserat plan och där är inte hon och jag. Jag har ingenting emot min kontakt som person men känner bara att hon och jag inte funkar i ett psykologiskt sammanhang. Tyvärr.

Utöver det? Min allra första körlektion på tisdag och en liten koständring i vardagen (det vill säga - försöka att sluta byta ut mat mot godis och väcka min aptit igen).

lördag 16 maj 2015

Grillkväll hos Jonna och Daniel

Jag och Felix är hemma hos storasyster och Daniel just nu. Har precis grillat och käkat (mums) och nu ligger vi utfläkta i soffan med matkoma, haha. Ska slå på nån bra film och plocka fram lite mer gott. Får se om det blir hockey ikväll också. Synd nog blev det ingen medalj till varken Sverige eller Finland i år men kan vara kul att se ändå. Tippar på ett guld till Kanada.


Grillad kyckling, potatisgratäng, grillad paprika och en melonsallad.

onsdag 13 maj 2015

Din statuspoäng kan kosta liv

Tänkte ta upp ett gammalt men väldigt aktuellt ämne idag. Nämligen mat. Mat som ska vara det enklaste som finns, som gör att vi över huvudtaget andas och lever. Den stackars maten (jo, det är faktiskt synd om den) är så påhackad och nedsmutsad idag. Tonåringar mår dåligt och många låtsas till och med att de har diverse ätstörningar och det gör mig grymt ledsen och besviken. För det första är det ledsamt att det på nåt sätt är "trendigt" hos unga tjejer att inte äta eller säga att man inte äter och för det andra är det kränkande mot dom som faktiskt sitter fast i det förbaskade träsket. Jag blir ledsen att folk romantiserar det helvete som ätstörningar faktiskt innebär, att man för vidare en felaktig bild av en hemsk sjukdom som har en av de högsta dödlighetssiffrorna av alla psykiska sjukdomar. Att man går runt och stoltserar eller hittar på att man äter och tränar på ett sätt för att på nåt sätt få uppmärksamhet eller en extra statuspoäng när det ligger människor på sjukhus och blir tvångsmatade för att inte dö. När föräldrar förlorar sina barn eller barn sina föräldrar.

Dessutom är det galet genomskinligt. Den som själv haft ätstörningar vet vilken radar man bär med sig i resten av sitt liv efter det. Det går inte lång tid innan man ser vem som faktiskt förstår och har varit i samma sits själv. Man behöver inte höra ett enda yppet ord för att läsa av en annan människa i en ätstörningsdiskussion, det sitter så hårt inprogrammerat i hjärnan att den kopplar det utan att man själv förstår hur. Den vet när du ljuger.

Min kära lillasyster insjuknade i ätstörningar för bara några månader sedan och det tär på mig att veta hur det snackas och håller på hos tonåringar i hennes ålder. Dessa ord och påhittade statusgrejer i att ha ätstörningar eller stolt berätta att man gått ner i vikt eller inte äter spär på hennes sjukdom. Jag ber alla tonårstjejer som läser detta, och även vuxna för såna finns det också gott om, att inte ständigt prata mat och träning eller att bygga upp en falsk bild av att man har ätstörningar för att man på nåt sätt fått för sig att det är häftigt. Det finns inget häftigt med det. Det ni gör är att uppmuntra redan sjuka att bli ännu sjukare och tro mig - ingen vill ha något sådant på sitt samvete. Det ni gör är livsfarligt!

Jag har alltid varit stolt över lilla Mockfjärd för att vi haft så låg grad av mobbning och skitsnack om man jämför med andra orter. Min stolthet har magrats av lika mycket som den tjej som på riktigt har ätstörningar och fått sin sjukdom hånad av jämnåriga som tror att de är häftiga eller söker uppmärksamhet. Jag hoppas jag kan bli stolt en dag igen, men det blir jag inte förrän folk tar sitt förnuft till fånga och kämpar med den som är sjuk istället för att kasta på henne fler och fler symtom till ett pris av en ynka statuspoäng. Det är inte värt det.

Riesen Milk Chocolate


Var och handlade igår och hittade denna påsen när jag stod vid kassan så fick förstås lov att köpa med mig en påse hem! Jag är en Riesen-lover från början så det var nog ingen överraskning att jag gillade även dessa. Skillnaden är dock inte jättestor mer än att chokladhöljet är av ljus choklad istället för mörk, så det var lite tråkigt. Hade förväntat mig en överraskning inuti men det var precis samma kola som i originalet. Dock så är det en liten modifikation som ger stor förändring. Supergott om man gillar Riesen men ibland vill bryta av med en sötare variant för höljet gör mycket faktiskt! Kommer nog att köpa den mörka varianten oftare även i fortsättningen men att bryta av med denna emellanåt är fantastiskt.

Mitt betyg: 4 riesen av 5

tisdag 12 maj 2015

Plugg och yoga

Börjar komma in i en period nu igen då bloggningen kommer lite i efterhand men ska göra mitt bästa för att hålla uppdateringen. Den mesta tiden går åt till skolan, körkortsplugg och hockey-VM just nu, haha.

Provade på en ny grej tillsammans med min klasskamrat och lärare igår, nämligen yoga. Har hört så himla bra grejer om det i både fysiska och psykiska sammanhang och nu när jag själv provat så förstår jag verkligen hypen! Under tiden som själva yogan pågick så var jag lite tveksam och jag kunde inte låta bli att skratta till under vissa övningar då jag kände mig så löjlig men känslan jag gick därifrån med var helt outstanding! Jag och Marie kände oss typ höga när vi gick därifrån, haha. Ska prova på några gånger till men som jag känner just nu så rekommenderar jag det verkligen. All psykisk och fysisk stress och smärta lindrades, grymt häftigt, och speciellt att höra hur yogan för vissa har inneburit att man till och med kan leva utan eller med reducerad medicin.

Nu ska jag koka lite korv och sen sätta mig framför hockeyn. Ikväll är det dessutom derby mellan Finland och Ryssland ;-)



Mina två gosebjörnar!

lördag 9 maj 2015

Shopping från Cypern


Puuuh, vilken körkortsteorinörd (vilket ord) jag varit de senaste dagarna. Har pluggat i jag vet inte hur många timmar. Nu får det vara nog för idag iallafall, klockan är ju trots allt midnatt snart. Tänkte visa er shoppingen från Cypern istället! Blev inte så mycket inköp som jag hade trott och tänkt men dessa två favoriter fick följa med hem. Ögonskuggepaletten kostade bara runt trettiofem kronor och hittades i en sminkbutik med rätt bra standard så den är jag jättenyfiken på att prova. Tjugofyra olika färger, ett riktigt kap.

Kjolen med den fina rosetten gör sig tyvärr inte riktigt rättvis på bild men den är i otroligt fint material och kostade runt hundraåttio svenska kronor. Ångrar nu i efterhand att jag inte shoppade lite mer men i och med min ekonomiska situation efter lång tid med depression så gör jag nog rätt i att hålla hårt i pengarna trots att det kliar i fingrarna ;-)

Ex on the Beach Sverige

OBS! Spoiler om du inte sett denna veckas avsnitt.


Tänkte ta upp denna populära serie som jag börjat följa slaviskt. Jag har faktiskt alltid gillat dokusåpor (eller dum-tv som pappa kallar det, haha). Det är något fascinerande med att bunta ihop en hög människor och se hur det sociala samspelet funkar och hur olika individer beter sig och har för värderingar. Sen är det ju galet provocerande och underhållande också. Många fördomar sätts på spel också, jag trodde till exempel att Anna-Lisa skulle vara världens bitch och det grundade jag endast på hennes utseende. På såna sätt är såna här program bra också, att man ser hur mycket människa det är bakom en fasad och att man aldrig ska döma hunden efter håren.

Just nu är jag i en period där jag bara inte tål vissa av människorna. Johannes åkte som tur var hem, vilket han gjorde helt rätt i efter hans idiotiska beteende mot Josephine, Sara och Jade tål jag verkligen inte heller. Översittarattityd och elakheter är aldrig okej och jag kokar ibland framför skärmen när jag ser dom och hur omgivningen accepterar ett så vidrigt beteende, ärligt talat vaknaaa! I ett mellanläge har jag Emelie, Bella och Victoria där jag inte kan bestämma mig för vad jag tycker eller ändrar mig hipp som happ, och mest tycker jag om Anna-Lisa, Adde, Simon, Niklas och Josephine men mest faktiskt Anna-Lisa som jag hade absolut mest fördomar om. Roligt hur saker kan vara helt tvärtom emot vad man tror!

Sen tror jag att det är så att det är roligast att se på människor som skiljer sig från sig själv. Hade nog inte varit särskilt underhållande om det sprang runt tio Sofior i ett hus. Eller vem vet? Den ena är självmordsbenägen, den andra är hypoman och hyperaktiv, den tredje skrattar tjugofyra timmar om dygnet och har humor som ett treårigt barn medan en annan sitter i ett hörn och har djupa och seriösa konversationer om livsteorier och om vad som är rätt och fel. Hade nog varit rätt roligt ändå, haha.

Nåja, ni som tittar på programmet, vilka är era favoriter? Vilka tål ni allra minst?

torsdag 7 maj 2015

Att förväntas gå utan ben

Vet ni vad jag är alldeles spyfärdig på? Med stor risk att låta extremt pessimistisk så är det alla dessa flöden med fina citat om hur du själv kan styra över din egen lycka, att du kan göra precis vad du vill med ditt liv om du bara vill det tillräckligt mycket och blablabla. Jag vet att dessa citat och texter bara är i all välmening men den välmeningen blir till en stor bomb av ångest inom mig. För jag kan inte styra helt och hållet i min lycka och mitt liv. Jag har en sjukdom som visar sig åt extremer åt ena eller andra hållet, visst kan jag förbereda och lära mig se tidiga tecken i mina skov, men även med den kunskapen så svänger det iallafall. Mina substanser av lyckohormon är nästan alltid för låga, ibland så låga att jag inte vill leva, och oavsett hur mycket jag styr och ställer i livet med ett jäklar anamma så står det faktum kvar att min hjärna inte är som alla andras. Vid dessa tillfällen, när jag funderar på döden flera gånger om dagen, och det ploppar upp vackra rader text i en sötsliskigt kliché-ig bild är det som att en människa gjord av guld kommer körandes i sin Ferrari och står och hånskrattar mig rätt upp i ansiktet. Jag är uteliggaren som sitter i trasiga kläder, hungrig mage och med ett mantra i huvudet som hela tiden säger att jag måste kämpa för min egna lycka, att jag är för dålig och svag eftersom jag uppenbarligen inte kämpar tillräckligt hårt. Och kämpar jag inte tillräckligt hårt så förtjänar jag min plats där i gathörnet med min pappersmugg som ingen ens sneglar åt och skosulor som kastar grus på mig.

Det finns på nåt sätt inte plats för oss psykiskt sjuka idag och har aldrig funnits. Syns det inte så finns det inte, typ. Vet att det är en egoistisk tanke på många sätt men ibland önskar jag att mitt skallben var genomskinligt så man såg hur aktiviteten där såg ut för där är det enda stället min sjukdom syns. Eller att jag hade ett sår i pannan, gips på benet eller gick med kryckor. Hemska tankar men jag blir så galet frustrerad. Jag vill bli frisk, jag vill hänga med i mina jämnårigas takt men jag kan inte. Inte förrän rätt medicinering är insatt, vilket kan innebära år av olika kombinationer, och kanske inte ens då funkar det. Inte förrän jag lärt känna mig själv i mitt funktionshinder och hur jag bäst ska lindra det som gör ont och är sjukt.

Men jag vill tydligen inte tillräckligt mycket. Långa blogginlägg och pepp-artiklar om det goda fina livet som vi själva måste slita för, att vara sin egen superhjälte, kan få min kämparglöd att brinna lite till i vissa fall, men i de allra flesta ger det mig bara en smäll på käften för att det betyder att jag förtjänar det jag sitter och har suttit i. Det är nog det som är värst, att tänka sig vara förtjänt allt som är smutsigt och gör ont. Det är lite som att sitta med förlamade ben i en rullstol medan folk runtom hejar på och peppar med att "jag lovar, vill du det tillräckligt mycket så kommer du kunna gå igen!"

Körkortsplugg och ishockey

Min dag: korta promenader med Bosse, en hel massa körkortsplugg (må mitt mående hålla sig stabilt så jag blir klar denna gång, amen!) och nu väntar jag på Sverige - Tyskland som börjar vid åtta. Gårdagens match slutade ju sisådär så idag är jag supertaggad på vinst! Hockey-VM är faktiskt något av det bästa jag vet inom idrott, brukar drömma att jag spelar hockey rätt ofta trots att jag knappt kan åka skridskor, haha.


Gårdagens hockeygodis, nam.

onsdag 6 maj 2015

Protaras, Cyprus 2015

Hej alla vänner. Är hemma i Sverige sedan sent i måndagskväll. Har inte riktigt haft tid att uppdatera då jag har haft skola igår och velat umgås med familj och pojkvän efter resan. Nu har jag iallafall redigerat alla Cypernbilder så här kommer en fet bildbomb!


 Vi kom fram till hotellet vid två på natten så dagen därpå vaknade vi till den här görfina utsikten från balkongen.


Här låg jag, Jolle, mamma och pappa och solade och badade tills vi fick veta att den här poolen tydligen tillhörde ett annat hotell, ooops, haha. Insåg att de konstiga blickarna jag fick inte var helt obefogade.


Den här stranden är min absoluta favoritstrand av alla jag varit på under hela min livstid, utan att överdriva. Sjukt att kunna gå ut och ha vatten upp till halsen men ändå se fötterna hur klart som helst. Sen hade den såna där drömmiga ränder i botten efter vågorna. Är kär i den här stranden.


Goda refreshments efter en hel dag av sol och bad. En kväll blev det utgång i Agia Napa med en liten del av gänget. Kom hem klockan sex efter att ha dansat lite, druckit drinkar och insupit lustgasballonger (roligaste ever).


 Syster. ♥


Var ganska omöjligt att få med alla på bild men här sitter iallafall alla arton kära personer i väntan på middag. Såg och lät nog ganska roligt när det blandades svenska, norska, finska och engelska. Toppenbra gäng what so ever!


Stort tack till morbror Petri (som jobbar för Ving och får vakna till den här dunderfina miljön varje dag - orättvist) för att han fixade den här fina resan till oss.


Överst: moster Kicki (Sverige) och morbror Jyrki (Finland).
Underst: moster Johanna och hennes sambo Petter från Norge.


Överst: mamma och pappa (HAHA).
Underst: Johanna och Petters kompis Emilie och syster Joline.


En av alla fina vyer längs strandpromenaden där vi gick efter frukost.


Mamma, pappa, Joline. ♥


Syrran är sjuk och fryser (!) mitt i värmen därav vacker outfit, haha. De där solstolarna gav oss en hel del skratt veckan igenom. Vet inte hur många gånger vi lyckades välta dom och oss själva.


Vår lilla kusin Noel.


På fredagen hade vi endast frukost på hotellet så vid lunch drog vi och käkade på ett gyroshak.


Och på kvällen när allihopa drog till Agia Napa för middag så stannade jag och Jolle hemma och åt på Pizza Hut för första gången. Kan säga som så att jag förstår hypen nu. Namnamnam.


Och med denna ytterst vackra bild på mig och syster avslutar jag denna resa och bildbomb. Cypern har verkligen varit över förväntan och hamnar högt i topp av alla resor jag gjort, om inte högst till och med. Jag mådde inte helt hundra när jag åkte men väl på plats har jag inte haft tid att må dåligt. Det har funnits något att göra hela tiden och den fina omgivningen är pricken över i. Just Protaras (12 km från Agia Napa) passar bra för alla - ungdomar, barn, pensionärer, föräldrar. Det är nära till allt. Man kan ha det lugnt och skönt och bara slappa en hel vecka om man så vill, eller dra iväg till Napa och festa järnet om man är sugen på det. Cypern får 5/5 toasters av mig!

söndag 3 maj 2015

Drinktime

Har varit en mulen dag idag. Rätt tråkigt men samtidigt passande då jag varit svintrött idag och lagt mig och sovit direkt efter frukost igen. Jag och Jolle passade iallafall på att gå ännu en vända längs butiksgatorna efter lunch. Hittat en jättefin kjol bland annat men den får ni se tillsammans med resten av shoppingen senare när jag kommit hem.

Nu har vi precis avnjutit ett par goda drinkar efter shoppingturen och väntar på att mamma, pappa och resten av gänget ska komma tillbaka från deras lilla sightseeing. Sen blir det att njuta av den sista riktiga måltiden innan det är dags att förbereda lite packning tills imorgon då vi åker hemåt igen.


Min favoritdrink Strawberry Daiquiri. Så god!!!

lördag 2 maj 2015

Full fart i stallet

Japp, idag drog högsäsongen igång här på Cypern och från att ha haft det ganska lugnt och skönt så är hela hotellet fullbokat plötsligt och man får trängas vid bufféborden. Lite jobbigt men det är ju bara imorgon kvar som är heldag och på måndag vid lunch åker vi hemåt igen. 

Idag har vi mumsat god frukost (hotellfrukosten är ju garanterat den bästa måltiden), tagit en promenad på runt fem kilometer och kikat på övergivna hotellområden och sedan bara solat och badat hela dagen. Jag och Jolle blev så besvikna när vi insåg att båten som åkt runt på havet vid vår strand inte var Black Pearl som vi hela tiden trott. Gaaah, måste hinna se den!

Nu sitter vi uppe på hotellrummet och tar det lugnt och ska snart börja göra oss klara för middag. Får se om det blir en tur till Agia Napa till kvällen eller om vi ska strosa runt i butikerna här i Protaras istället :-)

fredag 1 maj 2015

Valborg på Cypern

Blev ett annorlunda valborgsfirande detta år! Satt uppe med hela gänget till väldigt sent igår. Jag, moster, hennes man, kompis och morbror drog iväg till Agia Napa klockan fyra på morgonen. Brukar oftast vara jag som är spontan och ingen vill haka på men nu var det nästan tvärtom, haha. Dansade, drack ett par drinkar och andades lustgas ur ballonger. Sjukt kul! Kommer älska den när/om jag ska föda barn nångång, höhö.

Vi kom hem runt klockan sex på morgonen, har sovit cirka tre timmar och sen gått upp till hotellfrukosten på en gång så jag är ganska trött. Dock har jag varit på jättebra humör hela dagen och mått bättre än de flesta andra. Skönt!

Hoppas ni har haft en fin valborg och får en fin start på maj!


Cypern är överraskande positivt faktiskt. Ett av de roligaste och finaste platser jag varit på (kolla stranden bara)! Enda som är lite negativt är att det inte är lika billigt som på de flesta ställen, men annars får Protaras fem toasters av fem. Utan tvekan!