söndag 28 juni 2015

Hur?

Hur gör man när man är lycklig? Hur är man när man är lycklig? Jag vet inte. Jag har känt lycka så starkt många gånger men i vissa perioder blir allting svart och jag minns inte hur jag någonsin kunnat känna så. Den känslan är bara borta och jag känner inte igen den längre. Kan inte tänka tillbaka och komma ihåg, mer än att jag log och att det mesta kändes enkelt. Min framtid är också så. En period så finns den där och gör sig synbar i små glimtar och i andra så har jag ingen. För vad blir det av en sån som mig? Kommer jag för alltid ligga efter? Vara handikappad och leva på utsidan av livet? Är jag ond och förtjänar det? Eller har jag bara otur?

Jag har så många frågor. Jag har aldrig velat vara som alla andra men jag har velat att andra vore som mig. Någon som förstod och kunde lova mig att det inte alltid kommer att vara så här. Att jag inte alltid kommer vara olycklig och känna mig äckligt otacksam som har så fin familj och pojkvän. Som har ett extrajobb som jag älskar och som brinner för vad jag vill och tror på. Som vet vart jag vill i karriär och familjeliv. Jag borde vara lycklig. Jag borde se ljust på framtiden och njuta av det jag har men lik förbannat så är jag olycklig. Det får mig att känna mig som en dålig människa många gånger. Som att jag är bortskämd men ständigt kräver mer och mer, att inget är gott nog. Och det är inte den typ av människa jag vill vara.

Jag vill att döden ska kännas långt bort. Jag vill inte känna sug att häva i mig en handfull tabletter och hoppas att jag aldrig vaknar, skära hål i huden eller att dränka mig i alkohol. Jag vill vara vetandes om det onda men aldrig låta det ta över mig. Och vill det ta över någon annan vill jag hjälpa till att döda det. Ja, jag är så naiv att jag hoppas att godhet alltid ska vinna. Som i en patetisk chic lit-film.

Hur gör man när man lever? Hur är man när man lever?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

PS. Fråga för Bloglovin-byten :)