tisdag 16 juni 2015

Kanske blir allt bra nu

Igår och idag har jag hunnit med att jobba tre timmar på dagcentret, vara barnvakt i tre timmar åt mina sex kusiner och gått till skolan och varit i där och haft min sista lektion i två och en halv timme. I era öron låter det nog inte så mycket men för mig är det ett stort steg från att ha varit hemma och mått dåligt med depression- och PTSD-symtom. Och jag är glad! Det känns som allting äntligen börjar gå framåt och att jag för första gången på länge vågar lita på att det nu kommer att bli bättre. Att dipparna kommer fortsätta komma mer sällan och inte blir lika djupa. På måndag har jag dessutom min avslutning med kära studiekamrater som jag hängt med i typ två år, och kan börja titulera mig som undersköterska. Trots inläggning, nya mediciner med konstiga biverkningar, en djup depression och ett övergrepp så kommer jag kunna stå rakryggad och ta emot mina betyg tillsammans med de andra. Det gör mig förbaskat stolt!

2 kommentarer:

  1. Du ska vara otroligt stolt över dig själv! Det är ett jätte bra framsteg. Du är i rätt riktning ;)
    Styrkekramar <3

    SvaraRadera
  2. härligt med framsteg! :D

    SvaraRadera

PS. Fråga för Bloglovin-byten :)