söndag 9 augusti 2015

Nu är det min tid

Har länge gruvat mig lite för att skriva detta inlägg men inser att varför skulle jag inte kunna göra det? Jag har en ätstörning i bagaget som fortfarande gör sig påmind då och då och mitt ätande har länge varit lite allt eller inget, även om det blivit bättre och inte påverkar lika mycket längre. Jag är ganska långt ifrån den diagnos jag en gång hade.

Den senaste månaden/månaderna har jag behandlat min kropp väldigt dåligt. Matlusten har nästan varit på noll och varje gång jag känt mig tömd på energi har jag tagit till godis, chips, kakor eller andra sötsaker för att få snabb energi. Mycket beror nog på depressionen som hängt fast i mig sen i höstas. Att ha det så här en kortare tid gör inget och ibland mår jag rent av bra av de där små sockerkickarna, men att ha fastnat i det så länge jag gjort nu har gett motsatt effekt. Jag ligger på minus när det gäller riktig näring, jag är trött hela tiden samtidigt som kroppen ändå inte vill tillåta mig att somna. Jag har gått upp i vikt och kläderna sitter inte lika bra längre. Jag känner mig obekväm.

Eftersom jag tidigare haft en ätstörning så har jag på något sätt känt att det är förbjudet för mig att prata om det och speciellt att vilja förändra. Som om mitt patent över min egen mat, rörelse och vikt har gått ut och att jag förbrukat det för all framtid. Och det är ju fel.

Med detta menar jag inte att jag ska starta värsta bantningskuren, utan att jag helt enkelt ska gå tillbaka lite halvt till ett matschema som jag hade när jag hade anorexi. Vara noggrann att äta alla mål och mellanmål, sluta byta ut mat mot godis och försöka få tillbaka min naturliga energi, så som den ska vara. För min egen skull. Sätter sig kläderna som de gjorde för några månader sedan igen så är det bara en grym bonus, det viktigaste är att jag mår bra. Jag tänker inte ha några regler mer än att försöka äta så regelbundet jag kan, helst minst var tredje timme, och att äta mig mätt. Jag kommer absolut inte sluta äta godis (det finns inte i min värld, haha) men det godis jag äter ska inte ersätta de riktiga måltiderna utan får isåfall stå för mellis.

Jag vet att en del människor som läser min blogg själv tampas med ätstörningar och jag vill att ni ska veta att det kan hända att jag nångång bloggar om mitt ätande, i nuläget vet jag inte. Det kan trigga men jag hoppas inte att det gör det eftersom jag inte kommer svälta eller hetsträna, bara äta sunt, så som friska människor bör äta, fast med min egna individuella twist så klart.

Imorgon är det måndag och imorgon ska jag börja lägga mer av min energi på mig själv. Ta hand om mig, försöka tänka sunda tankar och helt enkelt vara snäll mot mig själv. Äta det jag är sugen på men inte rucka på att äta fasta måltider.
Jag har ägnat cirka nio månader på att slå på mig själv och övervägt om jag vill dö eller leva i och med depressionen som startade i slutet på september. Efter en av de svåraste tiderna i mitt liv och bättre medicinering valde jag att leva och ska jag leva så vill jag göra det fullt ut. Det har snart gått ett år av dåligt mående men nu är jag redo att kasta mig in i ännu en fight. Det kommer ta lång tid att må riktigt bra igen men det är det värt, inte bara för mig utan också för min omgivning. Detta är bara en del av resan.

Hoppas ni är med mig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

PS. Fråga för Bloglovin-byten :)