tisdag 10 november 2015

Där kom smällen

Har ju berättat för er ett flertal gånger de senaste månaderna att jag innerst inne mår jättedåligt (förutom en sväng med hypomani men då hade jag ju fortfarande PTSD:n i samma veva). Jag har bara tryckt bort det så länge jag orkat för att hålla motivation och ork uppe, för att kunna leva normalt så länge som möjligt.

Nu är dagen kommen när jag inte orkar stå emot längre utan måste släppa på masken jag burit. Gråtit ur mig för första gången på väldigt länge, bävar mig och har ångest för att jobba trots att jag älskar mitt arbete och är allmänt nedstämd och avstängd på samma gång.
Kommer förmodligen att fortsätta i en nedåtgående spiral tills att rättegången är över, och kanske även ett tag efter det. Pendlar mellan att känna att allt raseras igen till att vara helt likgiltig.
Vanligtvis kommer dessa smällar som en blixt från klar himmel men denna gång har allt det onda smugit sig på riktigt sakta, antagligen för att jag har ett datum på det. Jag känner mig lite mer beredd men det är samtidigt inte mindre jobbigt för det.

Då vet ni vad det handlar om de dagar när det ekar tomt här. Kommer berätta mer när rättegången är över. Väljer att inte berätta när den är för att inte locka till mig eventuella åhörare som jag inte vill ska vara där.

Vet att ni förstår. <3

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

PS. Fråga för Bloglovin-byten :)