onsdag 10 februari 2016

Sopar bort resterna av en ätstörning

Kommer ni ihåg mitt nyårslöfte/mål för 2016 att bli snällare och hälsosammare mot mig själv och min kropp? Igår när jag stod i duschen slog det mig vilka framsteg jag gjort på bara en och en halv månad och jag kunde ärligt känna stolthet över mig själv. En känsla som är mer än välkommen.

Jag, som tidigare haft anorexi med bulimiska inslag, har kunnat stå emot allt-eller-inget-tänket och tänkt sunt och förnuftigt och utan att min känsla säger något annat. I och med att jag haft ätstörningar har jag lärt mig mycket om min kropp, trots att priset varit oerhört högt. Jag har pendlat upp och ner i vikt på ett spann runt 7 kilo det senaste året men under alla fighter jag utsatt min kropp för i jakten på stabilitet har jag lärt känna vad min kropp vill och vad den prioriterar. Min kropp vill inte väga precis ovanför gränsen för undervikt. Den vill inte heller ha för få kilo upp till gränsen för övervikt. Min kropp vill ligga någonstans mittemellan för att må som bäst och mitt mål är att nå dit och lyssna på min kropp snarare än vad min hjärna säger för ibland är den långt ifrån logisk. Jag är nog för van att höra hjärnspöken som stjälper mer än hjälper.

Jag berättade också att jag i början av året vägde några kilo mer än vad varken jag själv eller min kropp trivdes med. De första veckorna på året gick jag ner en del av det på väldigt kort tid. De senaste veckorna har jag stått still och jag har väntat på den bekanta känslan av misslyckande och värdelöshetskänslor men jag har lyckats skjuta undan dem helt. Det är en befrielse att bara kunna rycka på axlarna och ge all sin tillit till att kroppen vet vad den sysslar med. Att låta det ta tid och vara nöjd!

Jag vet inte om jag gör mig förstådd i detta inlägg över huvudtaget eller om jag bara trasslar ner alla tankar i en hög som är helt obegriplig. Men vad jag vill säga är att jag är STOLT. Jag betar av de små resterna av en gammal ätstörning och lär mig av mig själv varje dag. Min kropp börjar mer och mer bli en vän.

Mitt armband som räknar mina steg jag går varje dag har ingen display vilket gör att kontrollfreaket, som en ätstörning faktiskt är, inte kan sitta och pusha mig åt fel håll. När jag lägger mig på kvällen kollar jag av mina steg, är okej med vad det är står och det påverkar inte min rörelse nästa dag varken negativt eller positivt. Jag går inte hungrig för att pressa min kropp att hitta sin stabilitet utan låter det ta den tid det tar. Jag äter alla måltider, prioriterar mat först och godsaker sen. Jag äter vad jag är sugen på, har hittat en motionsform jag verkligen gillar i form av träningscykeln som står mitt i vardagsrummet. Jag har börjat läsa eller lyssna på podcasts innan jag somnar, jag struntar i att träna efter en utekväll då jag vet att det är skadligt och jag vaknar mer klar i huvudet än jag gjorde förut. Enda riktigt dåliga är väl att jag dricker läsk typ varje dag (och rökningen då) men det struntar jag i just nu ärligt talat. Allt annat är ju så bra och nu vill jag njuta av det!


Ett gott mellanmål från förra veckan. Fil, bananslantar, färska jordgubbar och pumpafrön. För att inte glömma den blå skönheten till vänster, hehe.

1 kommentar:

  1. Vad jag blir glad över att läsa att du mår bättre och att ätstörningen inte tar över. Kram!!

    SvaraRadera

PS. Fråga för Bloglovin-byten :)