lördag 16 juli 2016

"Kvinnor begår inte sexuella övergrepp"

Jag minns så väl hur jag tänkte när jag för första gången insåg att jag blivit våldtagen. Det hade gått en hel månad sedan det hände när jag fick berättat för mig av min kontakt på BUP vad jag varit med om. Det tog alltså en månad för mig att ens komma över chocken av de få minuterna det ägde rum och jag förstod det inte själv ens utan fick lov att få det berättat för mig.

Såren från det första övergreppet har läkt bra då jag fick bra terapi och fantastisk hjälp via BUP. Övergrepp nummer två, vilket skedde i april 2015 var av ett annat slag. Det var mer tafsande och att tvångsmässigt släpa med mig in i ett sovrum trots att jag sa ifrån på skarpen. Den gången gick det inte lika långt men det gjorde fortfarande lika ont. Och att samhällets syn på det kvinnliga könet jämfört med det manliga är väldigt svagt, och att folk påstår att "det är bara män som förgriper sig" gjorde att jag kände mig ännu mindre och svagare än första gången.
Jag borde inte känna så. Jag var extremt tydlig med var min gräns gick, vilket inte någonstans tyder på svaghet, men ändå kände jag mig så förnedrad och förlöjligad som blev utsatt av en TJEJ.

Vad jag egentligen vill säga med detta inlägg är att ingenting är svart eller vitt. Det finns kvinnor som utnyttjar och våldtar och jag är trött på att folk, och till och med offentliga personer, förminskar det. "Kvinnor som utnyttjar sexuellt finns inte" och "kvinnor utsätts till 99% av män, därför bör vi fokusera på att förändra männen" är uttryck som delas hejvilt idag. För mig, och för andra som blivit utsatta av just kvinnor, är det extremt kränkande. Det är att säga att det ena övergreppet är vidrigt och fel medan det andra antingen inte finns alls eller inte är tillräckligt svårt och jobbigt nog att ta på allvar. Det gör ont på riktigt att människor tänker så.

En annan sak jag vill belysa är hur stor mängd utsatta vi är i Sverige. När jag var med om våldtäkten 2011 så kände jag mig ensammast i hela världen. Våldtäkter läser man om i tidningar, det händer inte här. Inte ute på trygga landsbygden, inte på en ort där alla känner alla och har gjort i åratal. Men jo, det händer överallt. Jag trodde aldrig att jag skulle träffa någon som varit med om det jag varit med om, som kunde säga "jag förstår" och på riktigt göra det.
Idag har jag mött människor jag inte känner i verkliga livet via den här bloggen som berättar att de varit med om samma sak, men det som förvånade mig mest var de jag redan var bekant med. Jag trodde jag var den enda och att jag alltid skulle vara det men det visade sig att jag känner så otroligt många som tvingats till samma hemska erfarenhet som jag. En och annan släkting, en gammal klasskamrat, ytliga bekanta, människor från min tid i grundskolan i Mockfjärd, någon från gymnasiet.

Du som läser detta och är ovetande skulle troligen gå ut på storjakt för att hitta oss som blivit utsatta om jag bad er om det, men i själva verket räcker det med att se till dig själv. Se till din familj och släkt, se till dina vänner och dina vänners vänner, dina lagkamrater på fotbollen, dina gamla klasskompisar. Jag lovar att du hittar minst en. Så nära är du det jag och så många andra varit med om. Så nära är det dig! Då förstår du kanske hur stort problem det är med sexuella övergrepp idag.

Hade jag kunnat hade jag tvångsinformerat varenda jäkel i det här landet för jag är desperat över att det får vara så här. Våldtäkter och sexuella övergrepp tas generellt på stort allvar idag, men inte när det gäller alla och alla sorters våldtäkter. När en av manligt kön gör dessa saker mot andra och det löper ut i media så bildas hatstormar på nätet, vilka är helt förståeliga, men när det visar sig att det är grannen, arbetskamraten eller barndomskompisen som står för dessa vidriga handlingar så syns ofta inte ett spår av att säga emot och protestera längre. De "osynliga" övergreppen spelar mindre roll. De som sker på kompisens fest när man är full och däckad, de som sker när någon ligger och sover och blir väckt av att någon tränger sig in i en, de när ens partner inte tar ett nej på allvar utan ser det som sin rättighet att tillfredsställa sina behov för att man är tillsammans, de som inte nämns i Aftonbladet.

Man vågar protestera och visa sin ståndpunkt när våldtäktsfall blir stora i media. När media tystnar tystnar också samhället. Och jag hatar att det är så.

3 kommentarer:

  1. Usch blir så ledsen av att läsa detta... för din sista mening är ju så sann och det är så hemskt.

    SvaraRadera
  2. SV ja han är så snäll verkligen :) . jaa :(

    SvaraRadera
  3. Tack för din fina kommentar och omtanke! Det betyder <3

    SvaraRadera

PS. Fråga för Bloglovin-byten :)