fredag 26 augusti 2016

The comeback

Varit till kuratorn tidigt imorse efter ett uppehåll på några månader. Det kändes bra att lufta lite tankar och ångest jag haft från och till i en månad. Har antagligen gått och hållt saker inne en tid för på bussen på vägen hem fick jag panikångest! Jag har haft en enda panikångestattack på lite mer än 1,5 år och idag slog det till igen och jag blev livrädd. Kändes som att gå rakt in i en vägg och det var så brutalt att sitta (eller ligga eftersom jag fick lov att desperat försöka öka blodflödet till huvudet) fängslad på en buss utan möjlighet att bara ta mig ut till friheten och andas. Och ju mer uppseendeväckande beteende man har (hade behövt lägga mig plant med benen rakt upp mot taket), desto mer blickar drar man till sig vilket resulterar i ännu starkare dödsångest.

Det var så himla längesen jag hade det så här och jag har ärligt talat glömt bort hur jäkla obehagligt och hemskt det är att känna i hela kroppen att "nu kommer jag att dö". Det utvecklades aldrig till en attack men jag kände under hela vägen hem att jag snart skulle kollapsa, svimma och ligga på marken, samt att jag skulle kräkas upp allt maginnehåll. Panikångest låter så harmlöst gentemot vad det är. Finner inga ord över den känslan att befinna sig mitt i det.

Nu är jag hemma iallafall, har vilat och käkat huvudvärkstabletter mot spänningshuvudvärken som kommer efter panikångesten, gått en kort vända med Bosse och ätit en macka. Jag hoppas med hjärta och själ att det här var en engångshändelse och att jag inte kommer in i en fas där jag måste tampas med det här varje dag igen. Jag börjar ju plugga på högskolan på måndag och det sista jag vill är att mitt psyke ska förstöra min skolgång igen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

PS. Fråga för Bloglovin-byten :)