tisdag 27 september 2016

Att bli paralyserad vid en våldtäkt

Läste den här artikeln förra veckan där man forskat kring hur våldtäktsoffer reagerar under själva våldtäktens gång. När jag läste texten blev jag så lättad! 70% av alla våldtäktsoffer blir paralyserade under händelsen, vilket stämmer överens helt med min egen erfarenhet, och just pga att man inte slåss, skriker och fäktar med armarna så har iallafall jag haft extrema skuldkänslor för det som har hänt och har det fortfarande ibland. Ibland sköljer den där skammen och skulden över mig och jag frågar mig själv om jag i själva verket är en sjuk människa. Jag kanske bara tror att det som hände var brottsligt, jag kanske i själva verket har helt fel? Tänk så har jag skuldbelagt en annan människa för något han inte gjort, något han inte förtjänar?
Jag vet att dessa tankar inte stämmer alls, jag var inte först med att förstå vad jag varit med om utan det var min kurator. Den här paralyseringen jag pratar om satt i mig i en månads tid innan den sakta började släppa. Hur i hela fridens namn ska man vara förmögen att skrika, slåss, bete sig rationellt överhuvudtaget, när man är frusen till is? När man inte kan röra sig, inte prata ordentligt? Hur kan man i rätten fria förövare för att man som offer inte sprungit därifrån, slagits, skrikit och fäktats? Det är så förbannat viktigt att den här studien om paralysering kommer fram. På grund av ovetskapen om den så går hundratals våldtäktsmän fria idag och det är galet.

Jag förstår att det hela kan verka väldigt diffust för er att förstå den här paralyseringen om ni inte själva varit i samma sits, men jag rekommenderar verkligen alla att läsa artikeln.

"Det finns en föreställning i samhället om att man ska göra motstånd vid en våldtäkt, man ska säga ifrån, man ska skrika och sparka om man blir överfallen. Vi märker att det finns mycket skuld och skam bland våra patienter för att de inte har gjort motstånd. Vi försöker normalisera och säga att det här är det vanliga sättet att reagera - att man ”fryser”. De blir ganska lättade över att få höra det: ”Då är jag normal, det var inte mitt fel”."


6 kommentarer:

  1. Det är ju helt galet! Alltså inte att man blir paralyserad, för det tycker jag är en normal reaktion när man utsätts för något liknande, men att rätten inte tar hänsyn till denna typ av statistik..

    SvaraRadera
  2. Är i princip det där som "angry foreigner" pratar om i detta klipp: https://www.youtube.com/watch?v=6e7-eJ2LQPg

    Puuuh! Vet att det sker allt värre versioner, och t.o.m. då får också våldtäktsmännen gå fria!
    Jag hade velat ha de messtraffen, som är idag ska gälla de som är mellan 15-18år gamla. Och strängare straff på de, som är 18+. Kanske t.o.m. sterilisera dem?! För är så trött på detta.
    Men mest är jag trött på folk som endast säger vad hemskt det är, än vad man kan göra åt det. Jag tycker mer respekt, och allvar på straffet, samt HÖGRE straff borde införas!

    SV: Ja, PurFit baren var riktigt goda, och flera gånger godare än swebaren enligt mig. Smakar mer naturligt!
    Om du gillar du kakdeg, och jordnötssmör, så rekommenderar jag "PureFit - Peanut Butter Chocolate Chip" ;)

    SvaraRadera
  3. hej, hittade din blogg på sommaren och följer den flitigt sedan dess. blev själv våldtagen på våren och hade en förjävlig sommar pga händelsen. nu är det bättre, tror jag? i alla fall, jag blev också paralyserad vid våldtäkten, i den mån att jag inte vågade säga ett ord, eller göra något "fel" i rädsla för att han skulle slå mig eller göra mig ännu mer illa. det som jag länge, kanske ännu, har svårt med är att inte skuldbelägga mig för mitt konstiga beteende under själva våldtäkten. jag lekte nämligen att jag var med på noterna, jag stönade lite här och där, och ville på något sätt inte visa att jag blev skadad och var rädd och bara ville bort. därför är jag inte säker på om han uppfattade det hela som en riktig våldtäkt. och därför känner jag skuld och skam. just för att jag inte gjorde motstånd. och att jag dessutom spelade med honom, som om allt var en helt normal sexakt, en lite märklig sådan dock. har gått hos en krispsykolog och hon talade aldrig om våldtäkt utan om sexuellt utnyttjande. skit samma vad det juridiskt sätt klassas som, jag vill bara att människor i min omgivning ska inse och försöka förstå hur illa jag blev behandlad, och varför jag mår som jag mår nu och mådde tiden direkt efter det hemska. men jag fattar ju att de inte kanske gör det fullt ut just precis för att jag blev "paralyserad?"/eller vad jag nu blev.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men fy vad ledsen jag blir att höra vad du har varit med om. Jag har haft och har fortfarande ibland väldiga skuld- och skamkänslor trots att jag innerst inne nånstans vet att jag inte gjort fel. En våldtäkt är alltid en våldtäkt om den ena parten inte varit med på det hela. Det viktiga är ändå inte rubriceringen utan hur du mår i efterhand. Sexuellt ofredande är till exempel endast sexuellt ofredande om du mår dåligt av det i efterhand, det är eftersviterna som säger om det är ett sexuellt ofredande eller inte och inte om/hur man gjort motstånd.

      Tyvärr är det så att folk har fått en förvriden bild av vad en våldtäkt är pga filmer och liknande men paralysering är så extremt vanligt! Jag hoppas att du kan hitta en fortsatt bra väg för dig. Du kommer till slut att bli starkare av det ♥

      Radera
    2. tack för ditt fina svar <3 missförstå mig rätt nu, men det är typ "skönt" att klicka in mig här på din blogg, då jag vet att du skulle förstå mig. låter knäppt kanske, men jag vet inte hur jag annars skulle formulera mig. jag mår liksom så jävla dåligt när jag läser om vad du har gått igenom, men samtidigt känns det bra att veta att "någon där ute", bl.a. du, verkligen fattar hur en kan må efter en våldtäkt. för det är kanske det värsta, nu så här efteråt, att ha känslan av att bara de vänner och bekanta som själva blivit utsatta för sexuella övergrepp, verkligen, verkligen förstår och förmår sig finnas där för en. de andra har ingen aning. kram på dig <3

      Radera
    3. Förstår precis vad du menar, jag känner likadant. Man behöver känna att man inte är ensam och det är skönt när det händer trots att man inte önskar någon annan samma helvete. Är extremt glad och varm efter dina kommentarer. Kram! <3

      Radera

PS. Fråga för Bloglovin-byten :)