torsdag 27 oktober 2016

Det gör ont

Har inte haft de bästa dagarna på sistone. En del av mig är borta och det gör så förbannat ont. Jag har aldrig haft ett förhållande innan och jag har aldrig brutit upp från ett. Tills nu. Idag kan jag förstå smärtan folk tidigare pratat om, oavsett om man är den som lämnar eller den som blir lämnad. Just nu vill jag ligga begraven i min säng och ligga där tills det en dag känns lite ljust att gå upp och leva igen. Allt är så tomt. Mitt rum är tomt och jag har lagt undan allt som påminner då jag inte orkar se det och bli mer ledsen än jag redan är. Funderar på hur jag ska bädda min säng så att det inte syns att någon fattas där. Funderar på om jag kommer kunna sova de närmaste nätterna eller om jag kommer vara levande död.

Jag vet att det här är vad som är rätt just nu, att även om man verkligen älskar varandra så måste det funka även på andra plan. Just nu behöver jag tid för mig själv. Lång lång tid för mig själv. Jag har varit med om så mycket under mitt relativt korta liv så jag om någon vet att det alltid blir bättre igen. Jag måste låta tiden läka alla sår men det känns jobbigt att inte veta hur länge jag ska må så här.

Nu vet ni ifall det skulle bli lite tyst här inne.

2 kommentarer:

  1. Ja! Du är så rätt ute när du säger att det bara är att se tiden an. Glöm inte heller att bara att du genom detta har insett det holistiskt sätt lilla i denna förlust kommer du kunna se din läkandeperiod som lite från utsidan (och då ska du passa på att lära dig lite om dig själv, hur det känns och vad det kan bero på mm).
    Lycka till – jag tror verkligen på dig och vill läsa mer om ditt filosoferande och reflekterande!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har helt rätt. Tack för din fina kommentar, det värmer i all ledsamhet! Kram

      Radera

PS. Fråga för Bloglovin-byten :)