lördag 28 januari 2017

Saker jag gjort under hypomani

Jag har märkt på mig själv de senaste åren hur mycket jag vuxit som person på det sättet att jag slutat skämmas för saker som är helt naturliga. Till exempel sex, mens och annat. Det är så idiotiskt att man fortfarande gömmer såna saker som att det vore nånting skämmigt när det är det normalaste som finns. I princip "alla" har ju det. Även om jag skäms över vissa saker så brukar jag "komma ut" med dom ändå, antingen i mitt privatliv eller här på bloggen, för det är ingenting konstigt så varför bidra till att bevara det som om det vore det? Jag har funderat mycket fram och tillbaka om hur pass ärlig man ska vara, var gränsen går för att det blir för mycket, men på nåt sätt så tycker jag inte att nånting är för mycket egentligen. Allt är ju mänskligt och vi är ju alla människor. Det enda som är skillnaden är hur pass mycket öppenhet man är beredd att möta.

Som ni vet så har jag bipolär sjukdom typ 2 vilket innebär att jag vid mina uppåtperioder (hypomanier) kan göra en del knasiga grejer som jag inte skulle göra annars. Även vid depressioner men då är de grejerna mest urbota dumma bara. När jag är hypoman tänker jag inte logiskt och det är läskigt ibland att jag gör saker jag vid normala fall inte skulle göra men det är samtidigt en del av sjukdomen och jag tror att det är viktigt att göra folk uppmärksamma och mer kunniga inom psykisk ohälsa överlag. De saker jag listar nedan har jag skämts över jättemycket, vilket är en klassiker när man kommer ur en uppåtperiod, men jag vågar våga. Det jag har gjort är långt ifrån det värsta en hypomanisk person kan göra. Det här är lindrigt i allra högsta grad men ändå har man skämts och jag skäms ibland fortfarande. Fast jag inte borde, det här är symtom på min sjukdom. Ni som är känsliga och pryda om de saker jag nämnt tidigare i denna text bör sluta läsa här och nu.


1. Jag har varit på väg att shoppa ursinningslöst. I hypomani är det impulserna som styr fullt ut och min shoppingkorg på Zalando sträckte sig till 7000kr innan jag skulle checka ut. Jag hade inte tänkt behålla allt utan bara det jag gillade, men hade jag pengar till det? Nej. Jag gick lyckligt ut i vardagsrummet och bad mina föräldrar att få låna deras kort och jag skulle självklart betala igen vid nästa löning. Så här i efterhand är jag sååå glad att dom stoppade mig även om jag tyckte dom var torra och tråkiga just där och då.

2. Ännu en incident som har med pengar att göra hände i höstas. När jag är i friskt tillstånd och opåverkad av mina uppåt- och nedåtskov är jag relativt duktig att spara på mina pengar och jag kan till och med tycka att det är roligt att spara. 3500 kronor av mina sparpengar försvann under den här tiden och jag har fortfarande ingen aning om vad jag lagt dom på. Förmodligen en del till alkohol på krogen då jag har ett jädra festhumör vid hypomanier men jag kan omöjligt ha druckit upp hela den summan.

3. Jag har skickat nudes till någon på Snapchat vilket jag aldrig skulle komma på tanken att göra vid friskt tillstånd. Jag har alltid varit livrädd av alla skräckhistorier om tjejer som får lida av att någon sprider nakenbilder på dom på nätet så there's no logic i att jag själv skulle göra det. Som tur är så var det inte till vem som helst och inte alltför privat, i slutändan är ju en kropp bara en kropp. Det var en person jag litade på, på nästan noll grunder dock, och som dessutom gav mig hämndmaterial tillbaka om såna skulle behövas. Skulle personen använda det till att göra mig illa skulle jag lätt se det då Snapchat har bra funktioner. Man ser om någon printscreenar och bilderna försvinner efter tio sekunder (vet att man lätt kan ta "bilder på bilden" så att säga men det har inte hänt så det var rätt val av person). Thank God för det.

4. Jag har haft sex. Mycket och omättligt och det är få, om nån, som orkar med mitt tempo dessa perioder. Låter kanske som en dröm för många killar men jag lovar att det mest bara blir drygt. Alla människor behöver närhet och skitsnacket om att en tjej är en hora/slampa för att hon ligger mycket eller med många kan gå och gräva ner sig i närmsta grav. Även om jag vid friskt tillstånd inte är alls lika utsvävande.

---

Efter dessa historier är ni kanske många som tänker att jag är helt störd i huvudet. Det tänker jag också ibland (varför måste det vara nåt negativt?) när jag ser tillbaka till de här händelserna. Men man får inte glömma att det är en sjukdom det handlar om och även om man gör saker man tidigare tänkt att man aldrig skulle göra och som man ifrågasätter i efterhand så har man faktiskt lite roligt på köpet. Jag försöker tänka att ville jag något där och då så varför ångra det i efterhand, även om jag efteråt undrar hur tusan jag kan komma på vissa saker.

4 kommentarer:

  1. Jag har inte hört talas om bipolär sjukdom tidigare och blev tvungen att googla om det. Mycket stämmer verkligen in på mig och det här var intressant att läsa. Kramis

    SvaraRadera
  2. Tycker verkligen inte du låter störd i huvudet!! Otroligt starkt av dig att öppna upp om det sm hänt <3

    SvaraRadera
  3. Väldigt intressant inlägg för mig som inte egentligen inte har en susning av vad Bipolär innebär. :)

    SvaraRadera
  4. Intressant läsning! Och ja, på "sätt och vis" kan man kalla dig störd i huvudet, men det är u pga en anledning.
    Enligt mig så är det stor skillnad å att vara störd i huvudet och dum i huvudet... (även om jag själv användandet det slarvigt emellanåt!) men i alla fall... är man STÖRD så är det oftast något man är född med, eller har vara med om något... är man DUM i huvudet, så vet man istället inte om vett och etikett i livet... dumt förklarat kanske, men kanske är för jag mös med minttu samtidigt, men tycker man borde veta vad som är ok och inte... annars också! :)

    SvaraRadera

PS. Fråga för Bloglovin-byten :)