måndag 13 mars 2017

Utdrag ur journaler #14


--
20 juni 2011 kl 14:20 - BUP Borlänge

"Sofia är fortsatt mycket fixerad vid mat och vid motion. Framkommer, utifrån min återkommande fråga hur mycket middag hon äter, att intaget minskat avsevärt. Även motion har ökat. Sofia försöker nu gå minst 4-5 ggr per dag, en timme per tillfälle. Som mest fortfarande upp till 7 gånger per dag. Kräks fortsatt efter intag när hon upplever att hon ätit onyttigt eller för mycket. Har ångest överhuvudtaget kring mat och har också börjat begränsa socialt umgänge utifrån att hon riskerar att hamna i en situation där det serveras godsaker som hon inte kan undvika. Sofia upplever det också fortsatt belönande när hon lyckas undvika intag eller när hon motionerar, helst på fastande mage. Har dock viss insikt att det inte är ok, såsom hon har det och vill ha en förändring så att maten inte orsakar ångest. Uttalar att hon önskar bli uppskattad för den hon är. Känner ofta äckel inför sig själv och har inte en adekvat kroppsuppfattning. Upplever att hon har tjocka lår och tjock mage. Återigen anknyter jag till det övergrepp hon varit utsatt för. Att det inte är ovanligt att man känner avsky för sin kropp när man varit med om en våldtäkt. Sofia berättar att hon inte längre har några flashbacks av det som skett. Jag talar återigen med henne om att med hjälp av tejping och dockor gå igenom det som skedde och att det materialet kommer att finnas till hands vid varje terapitillfälle.
Vid föregående samtal föreslog jag att Sofia istället för att motionera skriva hur hon kände sig i ett brev till mig. Breven skulle inte nödvändigtvis tas med hit eller läsas upp här. De skulle istället vara till för att närma sig känslor och kanske ersätta det destruktiva när hon blev ångestfylld. Sofia berättar att hon försökt att skriva men att hon blivit mycket ledsen och gråtit länge. Vi talar om vad som kan ha gjort Sofia ledsen och att sorgen kanske kan vara bra att känna istället för ångest. Jag uppmanar henne att ge breven några försök igen och att sorgen inte är farlig. Sofia säger att hon skäms över vad hon skrivit i breven. Innehållen i breven bestämmer Sofia om hon vill återge. Det viktiga är att hon försöker bryta det destruktiva och att närma sig hur hon egentligen känner sig."

Riskbedömning: "Låg suicidrisk. Jag betraktar Sofias självsvält som ett självskadebeteende. Risk för att det eskalerar om hon inte får hjälp med att bryta sitt beteende och sin ångest."

Bedömning: "Sofia har fortsatt mycket hög ångest, ett stört ätbeteende och motionerar tvångsmässigt. Samband finns tydligt med den våldtäkt hon blivit utsatt för under mars månad. Innan dess fanns inget av den problematik som beskrivs ovan. Det behövs läkarkonsultation då problemen accelererar i snabb takt. Tar upp detta med chef X."

Diagnos:
F399 Ospecificerat förstämningssyndrom
F431 Posttraumatiskt stressyndrom
F509 Ätstörning, ospecificerad

1 kommentar:

  1. Jag känner delvis gen mig i din text. Men mig så har det inget med utnyttjade och liknade med att göra. Utan det har med hela helbilden med att jag alltid varit ful under hela skolgången att göra. Men jag kan förstå mer eller mindre att utnyttjande av ens utseende och kropp att göra... för även det man ser ytligt i spegeln. Kan reflektera ens inre känslor/tankar... kanske flummigt sagt, men jag vet om sagt man varit med om innan kan reflekterats i efterhand i livets gång...

    SvaraRadera

PS. Fråga för Bloglovin-byten :)