tisdag 11 april 2017

Utdrag ur journaler #17

Jag minns så väl den här dagen. Det var en sån där perfekt julidag med gassande sol, vi hade besök av en släkting från Stockholm och sen ringer det i mammas telefon. De säger att vi måste åka in på akuten omgående. 

På vägen in till Falun snurrade det miljoner tankar i mitt huvud. Att jag kan faktiskt dö av det här, "vad håller jag på med egentligen" och så vidare. Undrade om det till och med kunde vara sista gången jag såg det jag såg genom bilfönstret. Jag köpte choklad i väntrummet på akuten. Det var nåt jag aldrig skulle fått för mig att göra innan dom ringde. Jag var livrädd. Skulle jag dö nu? Men det sjukaste var ändå att när jag blivit undersökt och att värdena visat sig stabiliserats så pass att jag kunde åka hem, då skrek hjärnspöket i mig att jag var misslyckad. Det var som att doktorn smällt på mig en redig örfil och hånskrattat mig rakt upp i ansiktet. Och då fortsatte jag att lyda henne, hjärnspöket. Med x antal onödiga kalorier i magen för den där chokladbaren jag åt som jag aldrig skulle ha ätit.


--
25 juli 2011 kl 15:55 - BUP Borlänge TELEFON

Samtal med: mamma

"Med anledning av fax som inkommit från vårdcentralen i Gagnef ringer jag mamma efter att först ha konsulterat Tornet. Sofias värden är mycket dåliga och hon behöver tas omhand akut i Falun. Ber att mamma ska ta med Sofia till stora akuten i Falun. Mamma lovar att ordna detta."

Vikt: xx,x kg
Blodtryck: 94/46 mmHg
Puls: 45

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

PS. Fråga för Bloglovin-byten :)