onsdag 17 maj 2017

Utdrag ur journaler #22

Det här är ett av samtalen jag minns som tydligast av alla samtal på BUP, när min kontakt läser Muminnovellen "Det osynliga barnet" för mig. En saga för barn som rörde mig på ett sätt inget annat skrivet gjort tidigare och det gör den än idag. Jag minns att det kändes som att den var skriven om mig, för jag var ett osynligt barn när jag var liten. Vill ni förstå mig och min barndom bättre så rekommenderar jag er att läsa den. Sen vill vara noga med att säga att det absolut inte är så att mina föräldrar eller familj överhuvudtaget på något sätt struntade i mig, ignorerade mig eller behandlade mig illa. Jag var bara ett osynligt, förvirrat barn ändå.


--
8 november 2011 kl 14:16 - BUP Borlänge

"Sofia skall till ABC-kliniken direkt efter att hon varit hos mig. Hon berättar att hon just nu har praktik tillsammans med sin mamma som arbetar som städerska. (...). Praktiken kommer att fortgå fram till jullovet. Sofia tänker hela tiden på att hon inte vill bli tjock. Hon berättar också att hon sover väldigt dåligt. När hon är med sin mamma på praktik så ser mamma till att hon äter. Det tycker Sofia inte om. Eftersom Sofia skall till ABC-kliniken direkt efter vårt samtal så överenskommer vi att inte tala mer om ätproblematiken idag. Vi överenskommer ny tid om några veckor för att då stämma av var Sofia befinner sig och hur mycket kontakt hon har med ABC. Jag berättar att jag haft kontakt med sjuksköterskan E på ABC och att hon önskar att Sofia idag tar med sig en lapp med vikt och alla andra värden vi mätt. Sofia och jag har tidigare överenskommit att jag ska läsa Tove Janssons novell "Det osynliga barnet" för Sofia. Jag läser därför den för henne och därefter samtalar vi om innehållet i novellen och hur man kan förstå den."

Riskbedömning: "Risk för att Sofias anorexi accelererar än mer. Låg suicidrisk. Viss risk för självskada förutom anorexi."

Bedömning: "Sofia är glåmig och trött. Uppger att hon inte sover och att hon har mycket ångest och oro som tar sig i uttryck i att hon inte äter. Gott att hon väljer att vända sig till ABC-kliniken. Hon har dock inte varit på deras öppna föreläsningar såsom hon hade för avsikt vid vårt föregående samtal. Sofia gråter mycket idag när jag läser för henne och när vi talar om boken. Hon uppger att hon inte ofta gråter hemma, nästan aldrig utan att tårarna kommer här i samtal på mottagningen. Jag följer upp kontakten på ABC dels med Sofia i besök om någon vecka dels per telefon med sjuksköterska E enligt överenskommelse."

Diagnos:
F500 Anorexia nervosa
F431 Posttraumatiskt stressyndrom

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

PS. Fråga för Bloglovin-byten :)